Känslan när man efter flera timmar på jobbet inser att man har spillt salsasås på skjortan, så det ser ut som att man spytt ner sig.
Här kommer ännu ett hypokondriskt inlägg. Jag ser framför mig hur jag blir alltmer världsfrånvänd när det gäller sjukdomar. Som nån slags psykos som slutar med att jag går runt och känner på kroppen efter böldpest och lepra.
Men alltså. Häromdagen satte jag i halsen. Riktigt rejält. Jag tänkte att det var en bra idé att äta mat och dricka läsk på samma gång, och inom kort kändes det som att jag hade en bit mat i lungan. Och nu har jag hosta och ont i halsen.
I huvudet på Daniel Werner: ”Förkylning? Knappast. Fått ner något i lungan så jag får dubbelsidig lunginflammation och helst dör men åtminstone får göra en plågsam bronkoskopi utan narkos? Troligen!”
- Mången är personerna som tycker att jag, via min Facebooksida, borde lägga upp en feed med mina inlägg, så man lätt kan se när jag skrivit något nytt.
- Jag gör detta.
- Jag får färre medlemmar, eftersom folk blir trötta på mitt inläggsspammande, och går ur gruppen.
(Som extra bonus lär jag på grund av detta inlägg få ännu färre medlemmar, eftersom folk troligen lär går ur den enbart för att jävlas. Väl mött!)
Jag var precis nere och handlade (för den som är intresserad så inköptes två avocados och lite gräddfil, då det ska göras guacamole i den Werneriska residensen ikväll). När jag kom hem, öppnade jag en energidryck jag tänkte bjuda mig själv på, och skulle precis sätta mig i soffan. Men det fick jag inte. Salahuddin (min katt, för oinvigda) stod vid matskålen och tittade på mig samtidigt som han pep på det karaktäristiska ge-mig-mat-eller-dö-viset som han är expert på.
Så jag gick upp, öppnade hans favoritmat, tärnade maten med hjälp av den ganska styva plastförpackningen (eftersom jag inte orkade hämta – än mindre diska – en kniv), och satte ner fatet åt honom. ”Dagens arbete utfört” tänkte jag, när jag fick se anledningen till Salahuddins hunger. Två gigantiska spyor. En på sin favoritpläd och en precis bredvid min laptop. Med min vanliga tur så kändes det helt otroligt att han inte hade spytt PÅ datorn. Jag måste ha haft änglavakt. Eller snarare; Macbooken måste ha haft änglavakt.
Hur som helst. Först svor jag lite. Sen tittade jag på katten, som nu var i full gång att lassa in mer mat till det där maskineriet. Sedan hämtade jag toalettpapper och försökte omfamna uppkastningarna med mina pappersbeklädda händer. Fortfarande varmt. Fick en halv kväljning.
Efter att ha forslat bort spyorna var det dags att skölja av pläden. Detta gjorde jag i badkaret, och det visade sig bli svårare än jag trott eftersom pläden var fullproppad av katthår. Och katthår och vatten förvandlas till en otäck svart sörja som DRAS mot hud, fick jag lära mig. Mina händer såg ut som Storfots! Det slutade med att jag fick skölja dem i toalettstolen, under spolning. Överväger nu att aldrig mer ge Salahuddin någon mat.
Bara en dag i ett kattägarliv.
Men FÖRLÅT mig att jag inte bloggat på över en vecka. Förlåt mig! Jag gör vad som helst! Jag går ner på mina knän och kysser era fötter! Snälla! Ta mig tillba-a-a-a-a-akaaa! (skall läsas som om det vore under stark gråt)
Jag har haft en fruktansvärd sommarförkylning hela veckan. Jag får såna ibland, och de är inte som vanliga förkylningar. Åh nej. Dessa är fruktansvärda; och då menar jag alltså värre än mancolds. De håller i sig så jävla länge! Förra året fick jag en precis när jag påbörjat min semester, så en och en halv vecka gick åt till att ligga i soffan och se på tv. Vilket jag, eh, absolut inte hade gjort om jag varit frisk. Eh.
Nåväl. Nu är jag här, och lovar att bli bättre på att uppdatera er om mitt fabulösa liv! Om ni fortfarande vill ha mig, that is. *tittar blygt på under lugg*
Min mamma mailade över en bild hon scannat in, anno tidigt 1990-tal (höll på att skriva 1900-tal, men riktigt så gammal är jag inte, även om mitt närminne känns så). Ni ser, jag har varit tv-spelsnörd i alla tider.
Notera även hur jag strukit över ett bakvänt J i ”Morton Koopa JR”… Hah!
Sitter på jobbet. En kollega börjar fråga en sak, men avbryter sig.
Kollega: Vem är det som har lagt mitt…
Jag: … pessar i gröten?
Alla kollegor: …
Jag: Vad märkligt det hade varit om det var det du skulle säga.
Alla kollegor: …
Ingen uppskattar min humor. 🙁
I natt fick min katt Salahuddin ungar. Fyra kattungar låg det mitt i sängen där Salahuddin låg bredvid och såg trött ut. Jag blev givetvis oerhört glad, eftersom jag älskar katter. Skulle jag behålla alla, eller sälja någon? Några ville jag åtminstone behålla.
… Det var bara det att Salahuddin är en kastrerad hankatt, och jag hade drömt alltihop.
Jag tror att det är dags att Tradera ser över sin mailserver, och kanske byter lösenord från ”QWERTY”. Nu är det nämligen tredje gången inom en månad som jag får mail från noreply@tradera.com, gällande att de ska betala tillbaka 160 kr om jag skriver in mina kontouppgifter i deras formulär (som bara råkar gå till en helt annan adress).
Att jag gick på det första gången, skrev in mina användaruppgifter för att sedan några minuter senare i panik byta lösenord klockan tolv på natten, ska vi inte nämna.
Igår spelade jag och Micaela in en film. Ett dramatiskt litet epos dedikerat till människans utsatthet gällande dess föda. Eller nåt.
Featuring kommentarer av undertecknad.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
