Warning: compact(): Undefined variable $loop in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/home.php on line 55

Igår fick jag för övrigt ett samtal från min läkare, två veckor efter att jag lämnade tre rör blod. Han presenterade sig lugnt, och bad mig sedan att sätta mig ned. Han tog sig verkligen tid att förklara att det här inte är någon dödsdom, men att han hade ganska tunga besked att meddela. Sedan förklarade han att jag har en aggressiv form av AIDS-rabies med extra lök.

… Nej, så var det visserligen inte. Men däremot berättade han att jag har ganska rejäl brist på både D-vitamin (fortfarande), och Folsyra. D-vitamin får man främst från solen, och folsyra får man främst från grönsaker och frukt. Min ohälsosamma livsstil börjar alltså visa sig rent fysiskt. Success!

De goda nyheterna: Nu har jag fått två receptbelagda Supervitamintillskott™ som jag ska ta. Plus att min testosteronnivå var, citat, ”helt ok”. Och det är ju alltid kul.

Förlåt, kära läsare! Med tanke på min långa historia av psykisk sjukdom (eller något i den stilen) så var det nog lite otaktiskt av mig att skriva att jag inte mår bra, och sedan göra ett uppehåll vad gäller både bloggande, twittrande, facebookande, onani, och saftdrickande.

Jag lever.

Det här med att jag inte mår bra bestod ”bara” av en förkylning, vissa magproblem, och en annan relationsmässig fadäs från min sida vilken även den löste sig till slut. Så nu är allt tip to the top! Ingen fara på taket! Hurra! Osv.

För att illustrera min skam inför det obehag detta avbrott orsakat er, och även som plåster på såren, kommer här en bild på en struts.

Jag känner mig lite småvissen idag; tror att det kan vara en förkylning på gång. Så för att förhindra något sorts utbrott av svårartad mancold måste jag hitta på en bra huskur. Vissa män kör Echinagard. Andra kör Kanjang.

Jag kör mitt eget race. En kebabpizza och sedan våldsonani i timtal.

Kollega 1: Uh?
Jag: … Va?
Kollega 1: HUH? HUH?
Jag: Va?!
Kollega 1: JAG HÖR INGENTING!
Jag: Okej?
Kollega 2: Han pratar i telefon.
Jag: Jaha! Jag trodde att han blivit sinnessjuk.

Varför känner man sig alltid så urbota korkad när man försöker prata med någon som pratar i telefon?

Hm! Man lär sig tydligen nånting nytt varje dag.

Jag fick idag veta, via en fullständigt awesome blogg som jag börjat läsa (och kanske t.o.m kommer att dela med mig av någon gång!), att Ben & Jerry’s-smaken på bilden heter ”Fairly Nuts”.

Jag har alltid trott att den hette Fairy Nuts! Som fe-pungkulor! Pungkulor från en fe, liksom.

… Och nej, jag vet inte på vilket sätt det vore ett logiskt namn på en glassort.

Hiskelig bloggtorka. Det finns ingenting att skriva om, och ju mer jag funderar på det desto värre blir det. Den så kallade nu-måste-jag-få-erektion-effekten.

Det är som det där scenariot där man måste upp tidigt morgonen efter, och ligger i sängen och bara tänker på hur viktigt det är att man får sova. Och just därför går det inte. Man ligger och räknar ner varje timme. ”Nu får jag bara fem timmars sömn… Nu bara fyra. Tre. Två.”

Sedan somnar man någon timme innan man ska upp, och vaknar så trött att man inte kan göra annat än att sätta sig på sängkanten och gråta. Lite så känns det med bloggen just nu.

Ett tag tänkte jag faktiskt skriva om nånting roligt. Men så kom jag inte på något, utan började kolla på olika banjospelare på Youtube istället. Min hjärna tyckte tydligen att det var mer intressant.

Jaha. Då kan vi slå fast att det är fullständigt omöjligt att ta en snygg bild på sig själv iförd endast handduk, med hår som är efter torkning men före kamning, med en min som hämtad från svensk högadel, och med en större mängd nytvättade kalsonger i bakgrunden.

Och sedan allt detta med iPhone, vars designers suttit i TIMTAL och funderat ut hur man skapar en telefon som är omöjlig att ta egobilder med. Man måste liksom strajka en pose, hålla upp telefonen med ens svaga ursäkt till hand, för att sedan på något sätt lyckas få runt ett finger och trycka på ta-bild-nu-innan-jag-tappar-telefonen-i-toaletten-knappen.

Resultatet blir som synes sådär. Men jag kan åtminstone bjussa på en nipple slip.

Idag är det Alla Hjärtans Dag, och jag vill bara berätta att JAG FORTFARANDE LEVER! Ha! Vad sa ni nu då? Jag har inte gråtit i det tysta. Jag har låtit bli att spy ur mig bitterheter på Twitter. Inte heller har jag gått in i städskrubben och hängt mig i lampkroken.

Nej. I say no! Jag har klarat detta! I’m a strong independent woman! Mmmm-hm! *gör en stereotypt afroamerikansk handrörelse*


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27