Ikväll hade jag en ganska spännande diskussion med två tjejer. Fråga mig inte hur det började, men plötsligt var det tal om att jag skulle få vara med om någon form av trekant. Det började pratas om tid och plats, varav jag – med en sund skepsis – tillbakadraget meddelade att jag var öppen för förslag. Det hela slutade dock med att de skickade privata meddelanden till varann, och lät hälsa att jag inte längre fick vara med i planerna.
Alltså, jag trodde ju verkligen inte att det på riktigt skulle sluta i varken dubbelmacka eller nån annan smörgås; jag må vara en naiv ung man – men det är inte fullt så illa. Men det hela fick mig att tänka på en episod som utspelade sig i högstadiet, denna tid i livet då ens självbild fullständigt slogs i spillror. Jag påstår inte att det var så himla farligt, men jag fick ändå några flashbacks från det utanförskap som jag kände så många gånger under de här åren. Bland annat det här minnet.
Jag gick i åttan eller nian, och vi hade precis haft sista lektionen för dagen och skulle gå hem. Minns jag rätt kom vi från gymnastiken, och hämtade ryggsäckarna ur skåpen som praktiskt nog var belägna så långt från skolans medelpunkt som möjligt.
I klassen hade vi en kille som vi kan kalla Carl-Anton i Vita Bergen. Han var i grund och botten en rätt snäll kille, men i grupper ville han alltid visa sig på styva linan, och göra narr av folk för att plocka billiga poäng. Och den här dagen var det jag som blev offret. Carl-Anton hade nämligen tagit med sig en tidning av pornografisk natur; och märk väl att det här utspelade sig i början av 2000-talet, man var ganska svältfödd vad gällde naket. Alla testosteronstinna grabbar flockades kring Carl-Anton och tidningen, så även jag. Jag vet inte om det var porren så mycket som känslan av att få vara med. Att också få ta del av den där skatten som han hade i sin ägo.
… Men det fick jag inte. Innan jag hunnit bläddra hade Carl-Anton dragit tidningen ur mina händer, och hånskrattade: ”Men Werner, sånt här är väl inte du intresserad av?”
Det kändes bara så tungt. Jag hade blivit vägd och mätt och var inte värdig att titta på snusk med de stora pojkarna. Jag fick sitta vid barnbordet och äta. Jag var för liten.
Den där sketna porrtidningen satte nog djupare spår än varken jag eller Carl-Anton hade trott.
Ja, hörni. Det här med julen.