I morgon är det tydligen tio år sedan prinsessan Diana dog. De visar nån sorts drama/dokumentär om det på tv nämligen, annars hade jag inte haft någon aning. Det är konstigt det där, man minns precis vad man gjorde när man fick veta det. Jag var inte ens nåt fan av henne, visste troligtvis knappt vem hon var då det begav sig.
Minns ni vad ni gjorde? Själv låg jag i mammas säng, 11 år gammal, och tittade på Bröderna Fluff på fyran, när det kom en informationsremsa om ”extrainsatta nyheter med anledning av prinsessan Dianas död” på skärmen.
11 år… Då gick jag i femman alltså? I femman blev jag mobbad av problembarnet Jimmy (som numera ses på gatan sent om kvällarna, där han skär folk i ansiktet efter han rånat dem). Efter ett tag började jag bokföra alla elaka saker han gjort på en dag. Droppen gick när han brutit av min fina blyertspenna i glansiga färger; då blev det hemringning. Efter ett tag blev jag uppringd, mamma svarade och gav mig luren. Där var Jimmy som bad om ursäkt för allt han gjort… Fy fan vilket nederlag för en ghetto gangsta som honom. Märkligt att han inte försökt hämnas än.
Ja, jag vet inte. Det känns bara inte som att det var så länge sen, när man minns allt så väl.
