10 saker du inte visste om mig

Ibland tycker jag att den här bloggen är alldeles för oseriös. Det är visserligen ganska underhållande, men folk verkar tro att jag inte har känslor, utan bara skrattar bort allting. Och så är det ju inte! Dessutom gillar jag listor. Så without further ado…

10 mer eller mindre intima hemligheter du (förmodligen) inte visste om mig!

1. Min mamma klarade Super Mario Bros (ettan till NES) när jag sov. Det var i början av min tv-spelskarriär; jag var väl en sex-sju år sådär, och mamma fick alltid ta över när det blev för svåra banor i spelet. Alla slott var sådana banor, och vi hade inte kommit längre än några banor in i sista världen. Spännande men sjukt svårt, tyckte jag. När jag vaknade en morgon berättade mamma skamset att hon hade klarat spelet medan jag snuttade kudde. Och vips försvann både min och mammas lust att spela spelet igen. Jag har således aldrig sett slutet av Super Mario Bros, förutom på bild.

2. Jag kramar alltid om kudden när jag ska sova. Det har jag gjort så länge jag kan minnas faktiskt; det har blivit som en snuttefilt för mig. Oerhört sexigt, men ändå. Det har gått så långt att jag fortfarande i vuxen ålder ibland har svårt att sova om jag varken har en extra kudde eller en annan person att krama om. Då måste jag knöla ihop en bit av täcket och krama om det istället.

3. Det tidigaste barndomsminne av traumatisk natur som jag har är när jag och en kompis gick in i förrådet på dagis. Vi stängde dörren, varpå han kläckte den briljanta idén att vi skulle låsa dörren inifrån och leka, citat, ”instängda bebisar”. Det gjorde vi, och fick självklart inte upp låset igen. Min kompis började skrika som en gris medan jag mest fick panik i det tysta. Sen kom en fröken och låste upp utifrån.

4. Jag är emetofob. Emetofobi betyder kräkfobi (det är faktiskt en av våra vanligaste fobier), och för mig är det stora problem med det just nu. Jag vet inte om allting har utlösts av att jag var ensam och deppig för länge för några år sedan, eller om det är något annat, men det har kommit smygande de senaste åren. Så fort jag känner mig utsatt eller att jag har alla blickar på mig, så sätts det igång. ”Tänk om jag mår illa nu”, ”tänk om jag mår så illa att jag kräks”, ”tänk om jag skulle kräkas”. Sen kommer ångesten, och jag måste därifrån.

Speciellt jävligt är det när jag ska äta mat bland mycket folk. På grund av detta tar jag alltid så kort lunch som möjligt på jobbet, eftersom känslorna i regel kommer framåt slutet av måltiden. Då måste jag springa tillbaka till jobbet, aktivera mig, röra på mig, för att inte sitta där och bara må dåligt. Nu har jag tagit tag i det hela och går hos en terapeut. Jag är pessimistisk när det gäller att bli av med detta, men jag tänker jobba på det.

Som en liten fotnot så har jag aldrig nånsin kräkts offentligt.

5. Jag drömmer ofta, åtminstone en gång i veckan och senast nu i natt, om min (före detta) kompis Patrick. Nej, inget sexuellt. Däremot om att vi träffas och har roligt som vi hade förr. Vi slutade prata med varann efter att jag besökte honom i Irland, blev magsjuk och mådde dåligt 90% av resan. Hans flickvän skällde ut mig efter noter för att jag tyckt så synd om mig själv och således förstört resan för de andra. Sen skrev Patrick att han tyckte jag förändrats, att han mognat men inte jag, och att jag bara sitter hemma och vältrar mig i självömkan om dagarna. Jag å andra sidan tyckte att han svikit mig när jag varit deprimerad, och att hans flickvän manipulerar honom.

Jag kan inte svara på vem som har rätt. Han har onekligen stuckit när jag mått dåligt, men jag har säkert inte varit så rolig att umgås med heller. Hur som helst är känslan av att ha förlorat den närmaste vän jag haft nånting som gör mig sjukt ledsen.

6. Jag dricker inte sprit. Jag är inte absolutist direkt, men jag dricker kanske några gånger om året på sin höjd. Och då i ganska små mängder. I skrivande stund har jag nog inte druckit en droppe alkohol på minst ett halvår. Varför? Jag tycker inte det är gott. Jag tycker inte det är roligt att vara full. Jag tycker inte det är roligt när andra är fulla. Det känns som rätt bra anledningar. Så nej, jag dricker inte sprit.

7. Jag är fruktansvärt självkritisk. Den här bloggen t.ex. Många tycker den är bra; vissa t.o.m riktigt bra, men själv tycker jag att allt jag skriver är i klass med det man hittar i kattlådan ungefär. Ett annat exempel är när jag spelar Rock Band. Får jag fem stjärnor, vilket jag i ärlighetens namn får ganska ofta (på Hard åtminstone) så är jag ”helt okej” på spelet. När det går dåligt i spelet så är jag plötsligt ”en helt sjukt jävla cp-dålig och usel människa som borde slås ihjäl med en spade på stadens torg”.

8. När jag var som mest deprimerad, för en tre-fyra år sen, så kunde jag gå ut mitt i natten, plocka upp fallfrukt från äppelträden i närheten, och slå iväg dem med baseballträ. Rätt komiskt såhär i efterhand, men då behövde jag bara få ur mig all frustration över min situation.

9. En gång dejtade jag en tjej, och senare läste jag på hennes blogg att hon aldrig träffat nån förut som är en sån cunning linguist. Det var Stolthetens Ögonblick Nummer Ett.

10. Jag skolkade på i stort sett varenda simträning i både grundskolan och gymnasiet. Förutom en, som jag var tvungen att vara med på för att få något betyg. Det slutade med 500 meter, en astrött Daniel som helt borta i huvudet försökte klättra upp för startpallen istället för att simma till sidan, och två hela klassers applåder och skratt. Jag HATAR att simma.