Ja, vad ska man säga? Det är slut mellan Hanna och mig nu. Exakt vad som hände är väl något mellan henne och mig egentligen, men jag kan säga att vi var ganska olika. Hon är den finaste tjej jag träffat, men jag kan helt enkelt inte vara med nån som inte vill träffa mig mer än på helgerna. Eller kan sätta mig framför allt annat åtminstone nån gång ibland. Jag behöver en überromantiker, som jag själv. Och jag är trots allt ganska stolt över att jag för första gången i livet var ärlig mot mig själv och insåg vad JAG behöver.
Jag tror jag skulle behöva en bisexuell tjej. Inte en butch dårå, utan nån som egentligen vill vara med en annan kvinna (fast inte så pass mycket att det är en manshatare). För jag är klart mer känslosam än genomsnittskillen.
Sen ska jag förmodligen köpa mig en lägenhet. Jag och mor min var på visning idag, och det verkar inte som det är så många andra spekulanta. En tvåa på 65kvm en minut från Huddinge centrum är det iaf. Med 100mbit fiber (det viktigaste). 900 000 kr fattigare blir jag dock, och det är mindre roligt.
Ännu ett glädjeämne just nu är för övrigt att jag äntligen lyckats komma på varför jag mått så dåligt den senaste tiden. Det kanske låter lite larvigt i och med min ständiga hypokondri, ungefär som att tro att man har aids, lepra och cancer i ögat när man egentligen bara är förkyld. Men det är troligtvis magkatarr jag har. En obehagskänsla i magen, smått illamående, uppblåsthet, mättnadskänsla väldigt fort. Allt stämmer (och Breki, kom nu inte och säg att jag har tvådelad magsäck, för då får jag bara onödigt mycket ångest 😉 ). Har känt så väldigt länge, så det känns väldigt skönt att äntligen veta vad det är. Och att det inte är nåt allvarligt. Så i morgon ska jag bege mig och köpa nån mysig medicin så ordnar det sig nog det där.
