Arkiv

mars 2011

Besöker

Igår tittade jag trots allt på melodifestivalen. Detta mest för att jag är, kanske världens enda straighta kille som gillar eurovision song contest, och vill veta vem som kommer att representera vår fjällhöga nord. Många ”varför” plågar nu mitt sinne.

Varför var det så usla bidrag med? Varför vann ett av de mest usla? Varför känns det som Marie Serneholt pratar med svalget hela tiden? Varför existerar den hemska människa som bestämt att de s k ”förhörsledarna” är ett roligt inslag i tävlingen?

Och kanske mest av allt: Varför bryr jag mig?

Drama på jobbet idag.

Jag skulle gå på toaletten, efter en intensiv period av samtal från stackars kunder. Målet var att utföra nummer ett, dvs pressa ut urin från toppen av min penis, förhoppningsvis ned i den öppnade toalettstolen. Precis när jag höll på med detta knackade det på dörren, och jag kunde höra min kollegas dämpade röst från andra sidan.

”Hur går det, Werner?”

”Haha, jodå, det går bra” svarade jag, tvättade händerna och gick ut. Skrattandes frågade jag vad han pysslar med, och det visade sig att han hade hört ett stor duns och ett plask från toaletterna. Han hade blivit orolig att jag svimmat, spolat ner mig, eller nåt annat hemskt därinne. I själva verket var det städaren som hade gått in och börjat rensa toaletten bredvid.

Jag blir så fruktansvärt trött. Det verkar på senare år som att den undersökande journalistiken på TV har fått all sin inspiration från kvällspressen. Tidigare handlade det om att avslöja skandaler. Nu har det blivit ännu ett ställe för folk att gnälla på.

Kalla Fakta på TV4 handlar ikväll om personer som genomgått en Gastric Bypass-operation. Dvs att man kopplar förbi en stor del av magsäcken på överviktiga människor, för att på så sätt göra så det inte får plats lika mycket mat däri, med resultat: extremt snabb viktnedgång. Nu gråter folk ut i TV för att de inte blev nöjda med operationen. En stackars tös var t.ex. väldigt missnöjd med att hon hade mycket överflödig hud efteråt. Jisses. Vad trodde hon? Går man ner i vikt med en rasande fart hänger inte huden med. Vóilà! Sjukvården borde, om något, införa IQ-test före såna här ingrepp.

Det är så tröttsamt med hela den här grejen att överviktiga människor är offer. Det är inte deras fel att de är tjocka. De är födda såna. De vaknade upp en dag och var feta. De har allihopa problem med sköldkörteln, eller har medfödda genetiska fel som gör så att de går upp ett kilo om de äter en dillkvist. Det har ingenting med de enorma mängder skräpmat de stoppat i sig genom åren att göra, eller att deras största fysiska ansträngning varit när fjärrkontrollen låg lite längre bort än vanligt.

Ledsen att behöva säga det, men det finns inga genvägar. Förbruka mer kalorier än du äter, så går du ner i vikt. Så funkar det. Träna eller ät mindre, helst bådadera. Ingen har sagt att det är lätt, men det är det man måste förmå sig att göra. Väljer man istället att ta den lätta vägen, och operera bort fetman – ja, då får man acceptera att det kanske inte blir helt lyckat på alla punkter. De har själva valt detta för att de inte orkat förändra sin livsstil; svensk sjukvård har inte tvingat på dem nånting.

Trams är vad det är.

Nu har jag fått det nya dragspelet, efter att ha fått det utbytt pga det förra exemparets dåliga kvalitet. Det nya är… Ja, det är… kanske det sämsta s k ”instrument” som någonsin skapats av kinesiska barnarbetare. Dåligt. Men skit samma, som jag brukar säga. Här kommer det äntligen. Daniel Werner ger er… Bella notte på dragspel.

Kanske världens bästa tolkning av detta musikaliska mästerverk.

Jag kallade precis min chef för fikus.

För att på något sätt lyckas förklara detta så behöver man veta lite bakgrundshistoria. Jag kallar alltid fika för fikus. Man ska gå på fikus liksom. Och idag ska jag gå på just detta, för att fira en kollega som slutar. Det är bara jag i min nuvarande grupp som har jobbat med honom tidigare, så chefen kom förbi för att informera de andra om att de behöver täcka (inte betäcka) mig en stund.

”Hej allihopa. Werner ska på…” började han, och då såg jag, utan att tänka mig för, min chans. ”FIKUS!” ropade jag glatt. Chefen tittade på mig någon sekund, och sen gick han bara därifrån.

Jag hoppas att han förstod vad jag menade. Annars så… hej Arbetsförmedlingen!

Människan har gått på månen. Man kan transplantera in organ från grisar. Man kan få trasiga nerver att växa tillbaka, kristna och muslimer att dela kyrka, och diktatorer avsatta.

… Men ändå finns det fortfarande inga diskmaskiner som är gjorda för djupa tallrikar.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27