Arkiv

oktober 2011

Besöker

Amatörläkare, förenen eder! Nu ska vi ställa diagnos.

Vad sjutton är det för fel på mig? Jag mår dåligt i stort sett varenda dag.

  • Yrsel. Känns periodvis som att allt snurrar, och det blir svårt att fokusera på saker.
  • Huvudvärk. Av spänningstyp; det känns som ett tryck i hela huvudet, men speciellt mellan ögonen och längst upp i nacken.
  • Ont i nacken. Är troligen orsaken till huvudvärken.
  • Trötthet. Extrem sådan. Så pass att det svider i ögonen, oavsett hur mycket jag sover. 6 timmar? 10 timmar? Spelar föga roll.
  • Illamående. Var värre förut, men det finns perioder med sånt nu också. Har sällan någon riktig matlust.
  • Muskelvärk. Ingen jättevärk, men som en lättare träningsvärk, främst i vaderna.
  • Feberkänslor. Men jag har aldrig någon feber. Jag kan komma hem en kväll och känna mig helt förstörd, och så tar jag tempen… 36,7. Som max har jag haft 37,2. Och det är inte heller någon feber.

Så, vad kan detta vara för något? Mina teorier är som följer.

  • Mycket troligt: En kombination av stillasittande jobb, dåliga matvanor, obefintlig träning, och sexuell undernäring.
  • Troligt: Ångest. Jag vet inte riktigt varför jag skulle ha ångest, men mina fobiska personlighetsdrag har tidigare orsakat mer av den varan, då jag t.ex förut tyckte det var hemskt att åka till och från jobbet. Detta har jag nu kommit över till 90%, men det är möjligt att det finns kvar något undermedvetet som ställer till det.
  • Mindre troligt: Någon sorts sömnstörning, som gör så att jag är trött trots att jag sovit. Jag tänker typ sömnapné eller tandgnissel (förklarar även huvudvärken). Dags att köpa en sån där sexig bettskena?
  • Otroligt: Utmattningsdepression (i folkmun kallat ”att vara utbränd”). Detta har jag funderat en hel del på, men det är fortfarande rätt otroligt.
  • Mycket otroligt: Cancer på något ställe som inte orsakar några typiska cancersymptom.
  • Typ rätt omöjligt asså: Någon bristsjukdom. Det har jag tagit ett gäng med prover för, och allt var perfekt. Jag äter dåligt, men jag tar i alla fall vitaminer.

Vad säger ni? Är jag nära döden eller bara lite otränad? Betting starts now!

… För inte lär väl någon köpa den åt mig till 24:e Oktober (då fyller jag 25)? Någon miljardär eller så?

Jag vet ärligt talat inte. Hur ska jag göra? Ska jag köpa den eller inte? Jag behöver er hjälp här. Hjälp! HJÄLP!!

Fördelar

  • Så jävla ball att man bara vill springa ut naken på stadens torg och göra volter.
  • Det är kul att bygga lego.
  • En riktig pussy-magnet. Om pussyn i detta fall är extremt nördig och eventuellt lite psykiskt instabil.

Nackdelar

  • Jag har absolut ingenstans att ha den. Möjligtvis högst upp på bokhyllan, men det känns inte helt optimalt det heller.
  • Den är svindyr. Det är liksom 4000 kr. Pengar man kunde lagt på vin och kvinnor. Eller coca cola och porr.
  • Jag köpte en iPad för ungefär samma peng, vilket var årets present till mig själv. Man kan inte köpa flera saker till sig själv sådär. Det har mamma sagt.

Så, nu behöver jag vettiga åsikter och helst lite peppande sådana. Input, folk!

Det var den terapin, det!

Igår köpte jag den lördagsenliga skräpmiddagen, som i detta fall bestod av ett stycke hamburgertallrik. På väg tillbaka till hemmet inträffade en så hemsk sak att jag fortfarande mår lite dåligt när jag tänker på det.

Precis ovanför hamburgerstället ligger nämligen områdets enda krog, och där brukar det sitta smått alkoholiserade människor och bara blänga. Både dagar och nätter brukar de sitta där, och fiskögt titta på varandra. Även igår. Och när jag gick förbi såg jag hur någon hade spillt en drink på marken, en bit utanför krogen. En rosa sådan, så jag antog fördomsfullt att det var en överförfriskad 21-årig tjej som varit i farten.

Det var bara det att… det var inte så. När jag gått några meter till började Sherlock Werner fundera. Den utspillda drinken fanns inte där när jag gick dit, men på tillbakavägen gjorde den det. Det fanns inte heller några glasbitar i närheten av brottsplatsen, så det kunde inte vara någon som tappat sin drink. I så fall hade denna någon hällt ut den. Och konturerna av pölen i fråga tydde helt klart på att det hela hade skett med kraft.

Mer behövde jag inte fundera, för snart hördes ett enormt läte. ”HUUUUUUUUUUURRRRGGGHHHH” lät det bakom husknuten. Där stod en man och höll sig mot väggen, medan han forcerade ut kvällens inköp. Han verkligen skrek, som om det hela gjorde ont. Precis vad jag, i egenskap av kräkfobiker, behövde. Och nu av alla jävla stunder. Hjärtat började dunka allt snabbare, och jag hoppades innerligt att allt som kunde kastas upp redan hade kastats upp. Själva hulkandet (skrikandet i det här fallet) är nämligen okej, men får jag höra plaskandet av spya mot mark så kommer jag att bli sinnessjuk på kuppen.

Det senare slapp jag som tur var, men hamburgaren var man lagom sugen på sen. Jag var skakis halva kvällen.

Idag städade jag mitt hem, vilket jag ibland gör precis som vanliga män. Det brukar ske ungefär när de första bananflugorna börjar visa sig i köket (okej, kanske en liten överdrift – kanske!). Så idag åkte dammsugaren fram.

Salahuddin tycker INTE om min dammsugare. När jag kommer in med den i ett rum som han befinner sig i så förvandlas ögonen till tefat och svansen till en flaskborste. Sedan springer han i ilfart, förbi dammsugaren, och in i ett hörn. Och så vrålar han. Han varken jamar eller skriker, han vrålar från sitt hörn.

Idag fräste han till och med när jag kom för nära med dammsugarröret (vilket givetvis var tvunget att testas en gång till, på film). Det är nog andra gången i livet som jag hört honom fräsa. Första gången var någon gång när jag av misstag råkade kliva på svansen (ja, av misstag! Fullt så hemsk är jag inte). Hur som helst – han är rolig, den där Salahuddin.

En gång när jag gick i lågstadiet kom det en vikarierande lärare som sa att han kände en då ganska stor hockeyspelare. Jag minns tyvärr inte vem, men han hade med sig en bunt papperslappar med personens autograf, som han delade ut till dem som bad snällt. Alla var lyriska; aldrig tidigare hade man fått något så värdefullt. Jag minns att jag tänkte rama in lappen när jag kom hem. Så blev det dock inte; om jag minns rätt slutade det med att det blev pappersmassa av alltsammans när mamma tvättade mina byxor.

Men ibland tänker jag på det där, och undrar hur det egentligen stod till. Vem sjutton går runt med ett tiotal autografer i väskan? Hade han med sig dem bara för att locka oss barn att hångla upp honom i brygga? Blev han ledsen när ingen av oss gjorde det? Var autograferna så fejk de bara kan bli? Är hela min ungdom byggd på en lögn?

Vad tror ni?

Unni Drougge är på TV just nu, och ska laga mat åt andra mediekåta kändisar. För er som inte vet vem hon är så är hon alltså en sån där person som bara är ute efter att chockera – kosta vad det kosta vill. En riktig ninjafeminist och manshatare är hon också, och har skrivit ett gäng böcker om såna ämnen. Och i och med hennes medverkan i ovanstående program känner jag att jag måste få ur mig en sak.

Unni Drougge är enligt mig en vidrig människa.

Jag har faktiskt pratat i telefon med henne en gång. Det gällde en teknikrelaterad tjänst, för länge sedan i en galax långt långt borta. Hon var extremt otrevlig i luren, faktiskt bland de hemskaste människor jag någonsin pratat med. Hon skrek och levde rövare, och använde könsord som en annan använder toalettpapper. Bland annat fick jag veta att hon blivit, citat, ”rövknullad av säljaren”. ”Okej” svarade jag, och fokuserade på hur vi skulle lösa det tekniska istället. När jag fått fram mitt budskap slängde hon på luren.

Unni Drougge. Fy fan.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27