Arkiv

november 2011

Besöker

Spam har alltid varit en del av min hotmailska vardag (jag bojkottar gmail totalt, av den enkla anledning att mitt namn är upptaget), men på sista tiden har det skjutit i höjden. Och till råga på allt handlar nästan allt om viagra.

Jag trodde att spam oftast anpassades beroende på saker man surfat på, men det här visar ju att avsändarna inte känner mig för fem öre. Jag menar… Viagra? Come on. Om jag tog viagra skulle jag förmodligen explodera. Det vore som att koppla ett bilbatteri till en duracellkanin.

I några veckor har jag småflirtat med en ung kvinna som jag i princip träffar varje dag. Vi kan lämna det där. Och ”småflirta” är i mitt fall – eftersom jag tappar talförmåga bland personer av det täcka könet som jag inte snackat mycket med innan (paradoxalt, jag vet) – att jag har tittat på henne och dragit på smilbanden. Och hon har gjort detsamma tillbaka.

Jag känner inte alltid ett behov av att saker måste leda någonstans. Det är mest kul att ha någon att flirta med. Men så tar nyfikenheten överhanden, och jag stalkar med en ninjas skicklighet fram vad hon heter och hennes facebookprofil. Damn. Upptagen.

Detta fick mig att fundera litegrann. Är det bäst att söka upp sanningen, med risk att bli besviken och i så fall kunna gå vidare, eller ska man leva på hoppet och låtsas att hela världen är singlar?

Vad säger ni, o kära läsare, outtömliga informationskällor som ni är?

Du behöver:

  • 1 tallrik, med fördel en av porslin
  • 1 paket ”Findus thai red curry”
  • 1 mikrovågsugn som troligen borde slängts för minst ett decennium sedan

Gör såhär:

  1. Öppna Findus-paketet.
  2. Häll ner en liten mängd av det djupfrysta innehållet i en tallrik av valfri storlek.
  3. Stoppa in tallriken i mikrovågsugnen.
  4. Ställ timern på 8 minuter, vilket är lagom för en stor mängd.
  5. Se hur mikron fullständigt demolerar maten.

Låt er väl smaka!

Bloggen har varit offline i flera timmar idag, på grund av ett plötsligt avbrott hos leverantören.

Jag är helt svettig. Jag har inte haft en lugn stund. Telefonen har gått varm hela kvällen, och alla har ställt samma frågor. ”När kommer bloggen igång?”. ”Var är min dagliga Daniel Werner-dos?”. ”Ser jag tjock ut i den här tröjan?”.

Plötsligt ringde det på dörren, och där stod hela Fuskbyggarna-teamet och började att ställa mig mot väggen. Strålkastare fixerades och jag fick ett gäng mikrofoner uppkörda i ansiktet. Nej, det var givetvis inte rimligt att bloggen varit nere såhär länge. Detta visste jag. Men jag är ju inte mer än människa. Jag försökte svara så gott jag kunde.

Nåja. Imorgon är det jag som ringer TV4 och begär att få se det de tänker sända. Eller åtminstone att de censurerar mitt ansikte.

Hur som helst. Nu kan jag då äntligen bekräfta att bloggen är tillbaka. Allt är ”up and running”, så att säga. Jag har under avbrottet varit duktig och twittrat, men jag inser ju att det inte är någon ursäkt. Jag ska försöka hitta på något bättre. Kanske en tårta. Eller en kram. Eller mig själv i en tårta. Ja, nånting med tårta blir det nog.

För några år sedan jobbade jag på en bredbandssupport för privatkunder. En gång såg jag följande:

Logg nummer ett:

”Kund ringer in och säger upp sitt bredband till den 27:e mars, eftersom kund inte vill att hennes söner ska sitta inne för mycket med internet.”

Logg nummer två, senare samma dag:

”Kunds son ringer in och vill häva uppsägningen. Informerar att endast abonnemangsinnehavaren kan göra detta.”

Jag kan bara gissa mig till de efterföljande tidningsrubrikerna. ”46-årig kvinna brutalt ihjälslagen av två internetberoende ungdomar”.

Nu är vinterkräksjukan här! Denna hemska pandemi som orsakar enorma kaskadkräkningar utan minsta förvarning. Ingen går säker!

… i alla fall om man ska tro den äckliga skvallertidning som brukar gå vid namnet Aftonbladet. Nu kör de det årliga kräksjukedrevet, och orsakar då psykiskt lidande för oss som tycker det hela är en smula jobbigt. Men i år finns det en nyhet. Det har nämligen kommit ett test där man kan undersöka om man tillhör de 20% som är immuna mot viruset. Ett litet kit man köper på apoteket, lite DNA från ens saliv, och efter några veckor får man veta om man borde stanna hemma hela vintern eller ej.

Detta är nånting jag INTE tänker göra. Visst vore det skönt att få bekräftat att man är immun (jag har aldrig haft något i den stilen, peppar peppar), men desto värre att få veta motsatsen.

Skulle ni testa er?


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27