Här kommer en lektion i manligt beteende. När två män i samma flock vill visa att de uppskattar varandras sällskap så tar detta oftast fysisk form. Dock inte i form av kramar eller smekningar. Istället kämpar dessa två hanar, i en livlig men relativt ofarlig kamp.
… Förutom för hanarnas glajjor. De kan ibland paja.
Hår: Nyduschat och således nästan obehagligt fluffigt.
Skägg: Kliniskt och metodiskt nedtrimmat till exakt 4 mm, och sedan behandlat med en uppsjö av vårdande oljor.
Uppsyn: En blandning mellan ”jag försökte skapa en sensuell pose” och ”jag är så trött att jag inte vet var jag är”.
Telefon: iPhone 4S. När femman släpps blir det en femma.
Passerkort: Tillhörande ett svenskt telecomföretag.
T-shirt: Team Liquid-motiv. Starcraft 2 alltså. Datorspel alltså. Nörderi alltså.
Skjorta: En grågrön historia inköpt på den exklusiva märkesbutiken ”Mr Price” i Sydafrika.
Skärp: Ett slumpmässigt utvalt läderskärp, inköpt då det gamla skärpet var så slitet att det spontant gick av på mitten.
Underkläder: Hotpants med spets, från Gina Tricot.
Byxor: Jeans, inköpta på JC. Jag gillar JC när det gäller jeans. Annars gillar jag dem inte.
Strumpor: Svarta. Kolsvarta faktiskt. Jag tror de kommer från Dressmann.
Skor: Mina Converse, som jag faktiskt – tro det eller ej – är ganska nöjd med. Trots bestyren när jag skulle inhandla dem.
En vän till mig är ute och bowlar. Han publicerar en bild på ”scoreboarden”, varpå jag noterar att han kom sist i förra rundan. Jag låter då världen få ta del av ännu ett lågvattenmärke i mänsklig humor.
I natt drömde jag att jag kände nånting hårt i ena skinkan. Ja, redan här märker ni ju vilken karaktär det är på det hela.
När jag kände efter märkte jag att min stackars sargade skinkbit hade ett hål i sig. Jag pillade lite i hålet, och fick tag i nåt riktigt hårt (okej, jag inser hur det här låter). Sen drog jag i den (låter fortfarande fel).
Efter lite slitande fick jag ut ett stort järnspett. Som en sån där blompinne i metall. Ur min skinka! Den hade gått ända ner i benet, för att hålla upp själva konstruktionen. Så när jag vaknade i morse var min första tanke att jag måste hitta nån som kan svara på om den där blompinnen kommer att behövas.
Så… ja. Vem behöver LSD liksom?
Jag köpte en drickyoghurt och ett paket russin på lunchen. Fick då en snilleblixt, och hällde ner hela russinpaketet i drickyoghurten, eftersom jag gillar yoghurt med russin.
Resultatet blev att yoghurten smakade konstigt, och alla russin fastnade i en stor klump på botten av flaskan.
Horliv.
PS. Jag kan dessutom meddela att man inte ser så intelligent ut när man liksom håller flaskan vid munnen och skakar den för att desperat försöka få ut russinen. Man ser snarare ut som – och jag ber om ursäkt för detaljerna – en avdankad porrskådis som försöker att runka ut det sista.
Jaha, nu har jag gjort bort mig igen.
Skulle gå på lunch på jobbet för en stund sedan. Gick nedför trapporna, till entréplan. Inte en enda människa i närheten, så jag kände att jag var alldeles ensam. Började då att högljutt vissla på temat till ”Albert och Herbert”.
När jag kommer nedför den sista trappan ser jag att det sitter ett helt gäng med kostymnissar där, och väntar på något. Helt knäpptysta, och tittades på mig. ”Hej!” ropar jag glatt medan jag helst vill gå hem och lägga mig. Sen fortsatte jag att vissla lite, för att inte pinsamheten skulle märkas lika mycket.
Bara ännu fler brända broar.
