Jaha, nu har jag gjort bort mig igen.
Skulle gå på lunch på jobbet för en stund sedan. Gick nedför trapporna, till entréplan. Inte en enda människa i närheten, så jag kände att jag var alldeles ensam. Började då att högljutt vissla på temat till ”Albert och Herbert”.
När jag kommer nedför den sista trappan ser jag att det sitter ett helt gäng med kostymnissar där, och väntar på något. Helt knäpptysta, och tittades på mig. ”Hej!” ropar jag glatt medan jag helst vill gå hem och lägga mig. Sen fortsatte jag att vissla lite, för att inte pinsamheten skulle märkas lika mycket.
Bara ännu fler brända broar.
2 kommentarer
Det gåt bra nu, hör jag.
Gud va piiiinsamt.