Nu ska jag berätta en kul grej jag sitter och fnissar åt. En grej som hände för två-tre år sen nu. Det var inte så kul då, men såhär i efterhand var det rätt komiskt faktiskt.

Jag hade åkt på min enda ”allvarliga” sjukdom i livet (peppar peppar, jag vill inte ha fler tack – nej inte ens Lupus), nämligen bitestikelinflammation. Inte så farligt, lite värk och svårt att gå bara. Även om jag själv vid den tidpunkten var övertygad om att min sista stund på jorden var kommen, i sedvanligt manligt manér. Allt ordnade sig dock efter lite antibiotika. Jag vill även passa på att flika in att jag inte hade gjort något för att få inflammationen; det är något som bara kommer. Så jag hade inte legat med kanadagäss eller nåt.

Nåja. Till det roliga. När jag skulle bli undersökt fick jag ta av mig byxorna och sätta mig på britsen. Läkaren närmade sig mig, och utropade direkt ”oj, ja jag ser att det är jättesvullet!”. Det visade sig att mina ben hade klämt ihop pungen så ena kulan befann sig ovanför benen. På grund av detta såg den ENORM ut. ”Nej nej” sa jag, precis som om jag trodde att han skulle ta fram skalpellen inom sekunder. Jag särade lite på benen, och vips var allt normalt igen.

Denna lilla situation finner jag faktiskt ganska kul. Sen kan man ju såklart tycka att det roliga ligger i att tre manliga läkare (en undersökning, ett återbesök och en praktikant) har pillat på min pung, men det kan jag fortfarande inte riktigt se humorn i…