Nu kom jag att tänka på en av mina många pinsamma episoder igen. Denna gång var jag hos frisören; en av få jag faktiskt kan tänka mig att småprata lite med. Det hela var väl några år sedan.
Jag: Så, du har inga planer på att plugga vidare?
Hon: Eh… Nä alltså, jag är ju utbildad till frisör.
Jag: Jaha… Heh.
Hon: …
Jag: …
Efter det var den märkliga stämningen så tjock att man kunde klyva den med yxa. Jag hade kallt utgått från att frisör, det var nånting man var högst temporärt. Nu vet jag bättre. Men ändå; vilken vidrig människosyn. Jag blir äcklad av mig själv. Usch!
1 kommentar
Haha, högst temporärt? Och ändå vågar du sätta dig under frisörernas vassa saxar?