Alla andra går med magar

Det känns som att det är många i min närhet som skaffar barn just nu.

Jag tycker att det är märkligt hur vissa personer som fått barn verkar förlora sin egen identitet. Man ser det ganska ofta. Allting kretsar kring barnet, och de benämner sig själva som ”Edvins mamma” och sånt. EDVINS MAMMA?! Man är väl fortfarande en egen person, med eller utan en Edvin?

Det är samma sak med graviditeter. Alla blivande föräldrar verkar tro att de går igenom något som ingen någonsin har gjort förut. Jag minns en episod på jobbet, då en avlägsen kollega skulle bli pappa. Hans chef kom och frågade hur det går med hans frus mage, och han ropade tillbaka – i nästan obehaglig extas skall tilläggas – att slemproppen hade gått. Slemproppen hade alltså gått. Och alla bara ”åh, grattis!”.

Måste man säga så till alla? Att slemproppen har gått? Man kan inte säga att barnet beräknas komma inom 24 timmar eller vad det nu kan vara? Man måste nämna just den där slemproppen? Fy fan vad äckligt. Det fattades bara att han kunde visa upp bild på eländet på sin telefon.

Men jag vet ju inte. Jag kanske blir likadan. Om några år kanske det är jag som bloggar om att slemproppen har gått.