Bördan av att vara född som man, del 2.

Ett förtydligande: Jag skrev inte det senaste inlägget för informera Sveriges befolkning om att jag kissar på sitsen. Nej nej. Och även om så vore fallet så hade det helt klart varit en taktisk miss att berätta det här. Men så är det alltså inte. Tvärt om, jag klarar alla toalettbesök galant. Jag träffar porslinet mellan vattnet och sitsen varje gång. I vissa kretsar anser man t.o.m att jag borde få någon form av medalj. ”Vardagshjälte” har varit ordet på mångas läppar, men jag vet inte det jag. Man är ju rätt blygsam.

Men det är ångesten jag pratar om. Ångesten! Jag förväntar mig stående ovationer och kanske någon puss på kinden i framtiden. Tack för ordet.