Året är 2011. Morgondimman ligger tät. En ung och mycket viril gosse har precis klivit av bussen och ska börja färden mot arbetet, när en främmande människa plötsligt träder fram ur dunklen och ropar på honom.
Okänd tant på gatan: Hallå där!
Jag: *fortsätter att gå*
Okänd tant: Hallå där!
Jag: *fortsätter att gå men möter hennes blick och ser att hon tittar på mig*
Okänd tant: Hallå!
Jag: Eh, hej?
Okänd tant: Är du möjligen sugen på att byta jobb?
Jag: Nej.
Okänd tant: Eller är intresserad av…
Jag: Nej.
Okänd tant: Men du kanske vill ha en liten frukostpåse ändå?
Jag: Ja!
Okänd tant: *lämnar över en kasse med en festis och en bit knäckebröd i*
Jag: *utan att se efter vad som är i* Tack!
Okänd: Jag lägger ner blanketten i påsen.
Jag: Ja, gör det! Hejdå!
1 kommentar
Haha detta var mitt favoritinlägg, lätt något jag själv hade gjort. Vad billig man egentligen är för lite mat 😉