Cherry-popped!

Det var det. Jag trodde inte att den här dagen skulle komma fullt så snart, men det har den onekligen gjort. Skoningslöst kom den. Så idag hände det… Idag, kära vänner, blev jag av med min nötcreme-oskuld. Ja, ni läser rätt. Detta smått kulförklarade njutningsmedel som skänkt så många människor frid i såväl sinne som kropp. Jag har faktiskt aldrig fått smaka dess safter förut. Men idag, nyss, blev det äntligen min tur.

Vi har fått ett gäng enorma påskägg på jobbet. ENORMA. Det skulle säkert få plats ett avhugget huvud däri, och sedan ändå tillräckligt med godis för att täcka det. Nu hade ett av dessa påskägg – utan något avhugget huvud vad jag vet – tagit slut, och längst ner i botten råkade jag se något. Något som glimmade till, som en sjörövarskatt ungefär. Där, mol allena och ratad av allt övrigt godis, låg ett ensamt Nötcreme-paket och blev smekt av solen.

Jag funderade i några sekunder. Var detta verkligen rätt ögonblick? Ville jag få min första kontakt med nötkrämen såhär? Jag hade inte mer än tänkt dessa tankar innan mina fumliga händer nervöst omfamnade sitt mål, och transporterade det mot mitt skrivbord. Jag visste inte om jag var vid mina sinnnens fulla bruk, men det spelade ingen roll. Sen satte jag mig ner, tog ett par djupa andetag, och öppnade förpackningen. ”Frrp” lät det; dovt men ändå hörbart. ”Frrp” upprepade jag inombords, och bet mig i underläppen.

Det tog inte många sekunder innan jag försiktigt klämde ut lite av det ljuvliga nötinnehållet, och i en skälvande rörelse förde det mot min villiga mun. Nervositeten var nu total. Alla dessa förhoppningar. Dessa känslor. Dessa rädslor för att inte bli accepterad.

Min ivriga tungspets snuddade vid massan, och i samma stund var det som om alla mina sinnen omfamnades av varmt ljus från ovan. Som om en välgörande regnbåge bar mig på sina axlar, och berättade för mig att allt skulle bli bra. Jag blundade, och försökte undvika att ta in för många intryck på samma gång. Något som visade sig vara mig övermäktigt.

Nu är ögonblicket förbi, och jag har legat i säkert en halvtimme och bara tänkt. Gråtit. Mediterat. Och jag måste erkänna att… Nötcreme är tamejfan överreklamerat.