Har ni tänkt på det engelska ordet ”cursed”? Som i curse, förbannelse. Ska man översätta cursed så blir det förbannad. Och förbannad på svenska för snarare tankarna till att någon är arg. ”The cursed mansion” t.ex. Det låter skitläskigt, som ett stort hus fullt av zombies. Men på svenska… näe. ”Den förbannade herrgården”. Då låter det bara som vilken svennebanan som helst, som svär när han inte lyckas bygga en ny altan.
Nåja, nu var det inte det jag skulle skriva om. Häromdagen, när Mimmi var här, hände något märkligt. Något märkligt, som fått mig att befara att både jag och Mimmi är… eh… påverkade av en förbannelse. Vi hade precis handlat, och på hemvägen möttes vi av någon som gick omkring och skrek. Det visade sig vara en överförfriskad herre, sådär en 50+, som ragglade runt och ropade att folk var trevliga.
”Duuuu är trevlig! Och du! Nämen hej, du är jättetrevlig!”
Varenda person han mötte fick sig en komplimang av liknande sort. Men när mannen passerade oss tystnade han, och gick förbi utan ett ord. Sen fortsatte komplimangropandet bakom oss. Jag och Mimmi såg på varann, och insåg den hemska sanningen. Vi är otrevliga personer enligt Huddinges fyllon. Tusan också!