Aftonbladet berättar idag om en 14-årig pojke som, efter att ha satt sig på rulltrappskanten och försökt åka ner, ramlade sex meter ner och slog i huvudet. I tisdags avled han av skadorna.
– Han var en så kärleksfull kille. Han brydde sig om andra människor. Det här är så sorgligt, säger mamma Helena.
I går besökte hon gallerian tillsammans med brodern Mathias. De placerade blommor och en bild på Joakim vid en minnesplats utanför entrén.
Där hade många andra falubor tänt ljus och lagt en blomma till minne av 14-åringen.
Okej… Alltså, jag beklagar. Mina kondoleanser till grabbens nära och kära, och självklart är det tragiskt att han själv inte fick leva längre än så. Men ändå. Han framställs som en martyr som fallit offer för en massmördare som löpt amok. Så är det ju inte. Jag fattar inte ens att Aftonbladet väljer att skriva om det.
Tur att jag är här och kan berätta sanningen, istället för att vara politiskt korrekt och trippa på tå runt ämnet: Den 14-åriga pojken har varit dum i huvudet och satt sitt eget liv i fara, och förlorat det. Det är väldigt tragiskt, men det beror inte på något annat än ren dumhet.
6 kommentarer
Men, är det inte så det är att vara fjorton? Att göra massa saker som inte är bra för en och som man inte får, om inte annat så för att på något sätt uppehålla tron om ens egen odödlighet. Sen att man dör är ju en annan sak, men jag vet inte om jag skulle vilja säga att han är dum i huvudet, relativt till andra fjortonåringar. Relativt till mig, ja. Men jag är å andra sidan en fegis och tråkmåns. Tror nog snarare att man som fjorton har en oförmåga att tänka på annat sätt. Man har ju liksom inget att förlora; inga pensionspengar som väntar på en, inga investeringar i studier, inga ungar eller sånt. Så varför inte testa gränserna? Det blir ju lätt patetiskt om man väntar för länge, och antingen missar att testa saker eller blir för gammal för att det ska vara okej.
Så, javisst var det absolut klantigt men hundra fjortonåringar innan honom har testat samma sak och överlevt så varför, med en fjortonårings (brist på) logik (eller överlevnadsinstinkt), skulle inte han det? Ingen fras är nog mer utnyttjad under den här åldern som "men HAN får ju…"
jag håller faktiskt med dig. det är stort 😉
visst vill många unga testa gränser i den åldern, men samtidigt kommer vi inte ifrån att killen faktiskt handlat oerhört dumt som utsatt sig själv för livsfara. om man vid fjorton års ålder ännu inte insett att man inte är odödlig – ja, då är man nog lite dum. vilket är beklagligt och som fick en fruktansvärd utgång. sorgligt är det, hursom.
Märta: Jag är också en fegis och en tråkmåns. Det är nog därför jag tycker att han var dum i huvudet som gjorde så. Ska inte säga att han "får skylla sig själv" direkt, men han är inte heller något offer som tidningarna vill få det till. 🙂
20: OMG!!
20: Jag menar inte att man inte insett rent teoretiskt att man inte är odödlig (ber om ursäkt för det överdrivna, nästan vulgära, antalet negationer…) vid fjorton års ålder. Klart han fattat att man kan dö om man faller ner sex meter, MEN intentionen var ju inte att falla ner. Och jag tror faktiskt att det är så man tänker när man är fjorton. Jag vet att många av mina diskussioner med mina föräldrar i den åldern bestod av att de hävdade att jag kunde råka illa ut och jag hävdade att jag inte tänkte råka illa ut (utetider, var jag skulle befinna mig, med vem, om jag tänkte dricka osv.). Och för killar lär det ju vara ännu värre.
Jag föreslår att vi skickar http://www.darwinawards.com/ till Aftonbladet så har de en massa människor att skriva om.