I morse uppstod det en lite märklig konversation på pendeltåget. Jag satt där, i knappt vaket tillstånd, och skulle bara åka några stationer till innan avgång och jobbgång och möjligen motgång.
Då klev det på en tjej på pendeln, i ungefär min ålder. Hon gick en sväng förbi och satte sig bredvid mig, men innan hon hunnit sätta sig så klirrade det till på golvet. Jag plockade upp vad det var, och fick se att det var en liten påse med extraknappar. Jag vände mig mot henne och höll upp dem. Det hela verkade förmodligen väldigt konstigt ur hennes synvinkel; en galen karl som presenterar en bunt knappar som någon sorts kärleksgåva. Hon tittade på knapparna och sedan på mig, innan jag insåg att jag kanske borde säga något.
Jag: Öh, jag tror att du tappade den här.
Hon: Oj… Fel märke, men ändå! Tack!
Jag: Haha, skumt… Nåja, nu har du ju om du skulle köpa nåt med det märket!
Hon: Ja, haha!
Jag: … Jag TROR att det var du som tappade dem i alla fall.
Hon: Ja…
Sen klev jag av tåget, och vi sågs aldrig igen.
1 kommentar
Alltså Daniel, du är fenomenal. Ditt sätt att skriva gör mig lyrisk! När jag skulle döpa min egen blogg så tänkte jag automatiskt på mitt efternamn och att jag är av kvinnligt kön. Således blev det missboner.blogspot.com. Alltså, Fröken Stråfräs. Har och kommer förmodligen bli mer missuppfattat än vad det redan är 😛 Nåja. Ös på med dina bra texter kompanjon, så tänkte jag att du kunde komma hem till mig någon dag eller så och masa oss igenom super mario bros 1. /Annie