Idag var vi och åkte Segway, en present från mig till Micaela på hennes första 26-årsdag.
Och det var ju en upplevelse, må jag säga! Jag trodde väl att det skulle bära iväg rakt åt helvete och vara helt omöjligt att styra, men efter fem minuter klarade man det galant. Vet inte riktigt om jag uppskattade alla människors trånande blickar (åt Segwayen, inte åt mig) när man susade förbi, men jag fick åtminstone känna mig som ett riktigt överklassvin i en timme.
2 kommentarer
Trånande blickar eller hånande blickar.
Det är den stora frågan 😀
Jag skulle nog påstå 50/50. Eller mindre. 😀