Plötsligt känns allting så oerhört tungt. Det gör det visserligen ofta på kvällarna, men nu känns det som en stor klump av ångest.
Som läget ser ut just nu så ser jag ingen ände på mitt singelskap. Inget ljus i tunneln. Jag gör måhända inte mycket åt det själv, eftersom jag trots allt avskyr att socialisera på krogen, inte har någon lust att skaffa mig en hobby, och dessutom är ganska blyg och awkward vid nya kontakter. Men jag bara känner att jag vill ha någon att få tycka om nu. Och som kanske, kanske tycker om mig tillbaka. Det vore nåt, det.
Det kan gå långa perioder då jag tycker att livet går sin gilla gång i sin egen takt, utan en tanke på något vad kärlek heter. Men vissa saker påminner mig om tvåsamheten, som jag trivs så mycket bättre i. Att ha någon att få längta efter. Att spendera fredagkvällen med film och handhållning, istället för att somna till Idol vid tioblecket.
Men ibland tror jag inte att jag nånsin kommer att hitta någon. Jag vet inte varför.
8 kommentarer
kämpa på! :))
Tack! Will do my best.
Alltså.. Jag har aldrig varit med om att man suttit och hållt hand med ngn i en soffa sen man var 15.
Har man dessutom förhållande som varat mer än 6 månader sitter man snarare i varsin ände av soffan 😀
Jag är kanske gammaldags, men det är najs att bara hålla handen ibland. Jag saknar det.
Try it, you might like it!
Du kollar bara på fel ställe.. Gå en omväg, se åt ett annat håll, prata med den du aldrig skulle göra, ge okända en chans så kommer det att ljusna 🙂
Hörru Daniel. Klart du kommer hitta någon. Det är en självklarhet. Allt som händer i livet har en mening, det hjälper mig ofta. Du måste bara ha tålamod. Du är en modig kille, det vet jag. Modigare än vad jag är.
Så sluta tänka så. Jag vet att vi alla tänker så ibland, men sluta med det. Njut av livet istället, och när du då väl träffar nån är du redo och lycklig. Man måste också hitta lycka i livet innan man kan gå in i en relation. Annars kan man kräva för mycket av den andra personen, och det kan bli fel.
Men jag förstår dig. Och jag tycker inte du ska vara orolig. Lita på mig.
Meh! Klart man håller handen i soffan efter att man fyllt 15 eller vart tillsammans i över 6 månader. Det är ju jättemysigt! Dock inte med sig själv, jag har prövat och kommit fram till att det, tyvärr, inte är samma sak.
Eller hur! Det är mycket ensam som inte är samma sak.
(Och det menar jag inte enbart sexuellt.)