Fattade ni rubriken? En aff? Enough? Svenska? Engelska? Hihi! *ler* *busig* *fnissar* *osv*
Eh. Ja. Okej. Det senaste dygnet har varit ganska jobbigt. Jag har blivit kallad kvinnohatare och kvinnoföraktare av människor som inte har en aning om vad de pratar om. Det har kommit rena elakheter från typ trettiotvå olika håll. Så nu vill jag försvara mig.
När jag publicerade mitt förra inlägg så var det enda syftet att berätta om mina känslor och hur jag mår. Jag har alltid haft en kärlekslängtan som förmodligen inte är särskilt hälsosam. Jag vet inte om jag har haft särskilt svårt att skaffa tjejer egentligen, men det har alltid känts så eftersom jag uppfattat perioder av singelskap som längre och mer händelselösa än de nog varit.
När jag känt så har det varit väldigt lätt att känna sig enormt ensam, vilket i sin tur har lett till vissa stunder av bitterhet och irritation över ditt och datt. Och jag har något sorts kompulsivt beteende i att jag måste låta världen få veta hela tiden. Kalla det verbal diarré vid missnöje, eller nåt.
Sedan fann jag Twitter, och tyckte det var jäkligt spännande. Även där lyste missnöjet igenom de stunder jag kände så. Problemet med Twitter är dock att man inte kan förklara sig. Man har 140 tecken på sig, och ett klassiskt tweet består av en kort och rapp kommentar, ofta smått elak. Typ ”Ser på Skavlan. Kräks.” eller ”Gud, var är Lasse Kronérs hårlinje någonstans?”. Det finns inte utrymme till att vara politiskt korrekt.
Vad jag inte räknat med var att Twitter är en högborg för feminister och anti-rasister. Och det är absolut inget dåligt, men det finns ibland en ganska obehaglig ”är du inte med oss så är du emot oss”-känsla. Tycker man inte likadant så blir man direkt placerad i ett fack och spottad på. Alla är naturligtvis inte så, men det är en speciell gemenskap för likatyckande på Twitter. Och jag har flera gånger försvarat de som, enligt mig, felaktigt blivit placerade i dessa fack. Exempelvis att ALLA som röstar på Sverigedemokraterna automatiskt är rasister eller att ALLA som inte öppet kallar sig feminister automatiskt är anti-feminister. Det är inte så, och folk är väldigt snabba på att kategorisera andra människor. Precis som att jag själv har blivit kategoriserad som anti-feminist med unkna värderingar bara för att jag skrivit kritiska inlägg om fenomen som ”Vita kränkta män” (som vid ett tillfälle hånade en kille som skrivit en insändare där han beklagade över att tjejer är så kräsna nu för tiden – och ja, det var väl lite generaliserande, men jag tycker att det var fel att låta honom utstå offentligt bashande för det).
Hur som helst. Jag är väl känslig, men jag blir genuint ledsen av att bli kallad dessa saker av anonyma människor som inte ens känner mig. De har placerat mig i negativa fack enbart beroende på några tweets och några blogginlägg (som för det mesta varit ett försök till humor, och i vissa fall varit skrivna för flera år sedan – även jag har utvecklats sen dess, jag gillar t.ex ordet ”hen” nu till skillnad från för ett halvår sen då jag tyckte det var rent trams).
Ingen behöver gilla den här bloggen, men var inte så snabba på att döma mig som person. Att jobba för feminism (och anti-rasism) är en självklarhet, men jag klarar inte av att vara politiskt korrekt i precis allt jag skriver. Jag är inte perfekt. Skriver jag ibland något som kan tolkas som att jag generaliserar, är sexistisk eller nånting annat dåligt så är det förmodligen bara på grund av att jag inte tänkt efter, inte för att jag hatar kvinnor och är en allmänt ond människa. Ska bloggen bli 100% PK så måste jag anställa ett team av korrekturläsare. Det funkar inte. Jag är jag, och jag har sunda värderingar om det mesta, tro det eller ej.
Så, vad gör vi för att det här inte ska hända igen?
Jag har skapat en ny blogg på hemlig ort, där jag kommer att fortsätta skriva småbittra saker om jag känner för det. Nej, det är ingen fristad för flashback:ig anti-feminism, för sådana värderingar har jag som sagt inte. Det kommer att vara en blogg som fokuserar på humor, precis som den här gör (förutom nu på sistone då det blivit en del psykisk ohälsa – jag ska bättra mig). Men jag behöver få ha möjlighet att ventilera sådant som ibland kan tolkas som bittert och cyniskt. Då bloggar jag det där, och inte här.
Kram.
8 kommentarer
Du har så rätt Daniel. Folk är snabba på att döma och tänker inte på att vi kanske, ibland, häver ur oss saker innan vi tänker. Men det är så livet är! Man ska inte bli nersparkad och spottad på för det. Man behöver inte ta allt så allvarligt jämt.
Sen en fråga: den här nya bloggen, är det nåt vi kommer få ta del av eller ska man (som jag hittade denna fantastiska blogg) hoppas på att trilla över den någongång? 🙂
Puss på dig söthög!
Du analyserar väldigt ofta gällande varför du är singel och har svårt att hitta en flickvän (don’t we all) och jag uppfattade det som att du genuint sökte en förklaring. När jag skrev till dig igår använde jag en hård ton och tog inte i beaktande att man kan vara känsligare än vanligt när man mår dåligt och det vill jag återigen be om ursäkt för, det var oerhört otaktiskt av mig. Jag tycker uppenbarligen om din blogg, annars skulle jag inte vara här och läsa den, men när det kommer till dejtande och att vilja släppa in någon i sitt liv, då blir alla dömande. Då ser vi över den information vi har om en person och tar utifrån det ett beslut gällande om personen passar oss eller inte. Jag gör det, du gör det, alla gör det. Framförallt när det dejtas online. Jag tycker inte illa om dig för att du skrivit tveksamma inlägg om feminism och kvinnor, däremot kanske jag inte vill dejta dig på grund av de sakerna. Förstår du skillnaden? Hur som helst, du kommer garanterat att hitta en brud snart (dessutom är långt ifrån alla kvinnor feminister), och jag önskar dig verkligen lycka till!
Som jag skrev efter det andra inlägget så är det ju självklart att folk skapar en bild av hur du är efter inlägg och tweets. Vad ska man annars bygga den på? Du skriver mycket och gärna på bloggen, twitter och dyker upp här och var i andra bloggsammanhang och just eftersom vi inte känner dig så är det ju självklart att vi kommer att uppfatta dig utefter hur du själv väljer att presentera dig själv. Sen är ”det är bara humor” ett ganska flyktigt försvar eftersom ens humor säger en hel del om hur man är som person.
Du kräver att folk ska, på något sätt, se bortom ditt online-jag och se hur snäll och feministisk och go du egentligen är men du ger ju samtidigt inte den artigheten mot andra utan skriver ingående om människor i din närhet och folk som kontaktar dig.
Sen när du skriver ett långt inlägg som mynnar ut i ”varför vill ingen vara tillsammans med mig?” och du dessutom specifikt avslutar med att du inte vill ha massa snälla klyschor så leder det till att du får ärliga svar. Då är folk helt plötsligt elaka mot dig och kallar dig kvinnohatare (vem gjorde det förresten? såg ingen i tråden som använde det ordet). Du ville ju uppenbarligen bara ha de där ”nej guuud du är världens finaste kille, klart alla vill vara tillsammans med dig!” ändå.
Varför inte försöka göra något positivt av den här skiten istället för att ta din boll och gå hem? Kanske porträtterar du dig själv på ett visst sätt och att det blir en turnoff för vissa och kanske är det inte bara alla andra som är ute efter att göra dig ledsen?
Jag håller inte med om sättet du beskriver mig på, men jag vet att jag har mycket att jobba på vad gäller sättet jag framhäver mig själv.
Gällande att jag inte ville ha klyschor i mitt förra inlägg menade jag att jag eftersökte praktiska fall där någon ville gå på dejt. Kanske mest om bekräftelse, eller något. Men det kom istället folk som förklarade varför de INTE vill dejta mig. Så det backfire:ade ju rätt rejält. 😀
Hur som helst. I nuläget finns det absolut ingenting jag kan säga eller göra för att du ska sluta kritisera mig (du skriver ju faktiskt bara när du har nåt att kritisera, kan inte minnas något positivt någonsin), så därför lämnar vi det hela. Jag försöker gå vidare iom skapandet av den andra bloggen. Orkar inte diskutera detta mer.
Positiv, negativ eller konstruktiv kritik tycker du?
Negativ semikonstruktiv kritik. Vissa saker är konstruktiva medan andra saker är helt tagna ur luften och vinklade. Och ofta med ganska hårda ord, enligt mig.
Sen är det vissa människor som bara skriver när de har något att kritisera. Då tappar jag lite lusten att bemöta det hela. Skulle det vara ”det här var förbaskat kul, men det här håller jag inte med om för att…” hade det varit en annan sak.
Som sagt, vissa personer som kommenterar här, har ALDRIG kommenterat något positivt. Och det är okej, kanske tycker de att min blogg är 100% bajs. Men det är inte så roligt att diskutera med haters heller. 🙂
Hej Daniel,
Hade kunnat svara på väldigt mycket i ditt andra inlägg men vill inte riskera att såra dig mer när du är i ett sådant känsligt läge. Jag vill bara poängtera en sak jag tror är ganska viktig att tänka på:
Jag tror att någonting som verkar försvinna genom kommunikationen till dina läsare är att du menar en sak, du vill vara skämtsam, ironisk, menar ingenting illa osv… Ofta är skämt och ironi svårförmedlat i text. Som dina läsare ser vi endast det som står i texten. Vi som följt dig ett tag vet att du har en viss jargong, men vi känner dig inte. Som feminist och kvinna, men inte utan självdistans – har jag blivit provocerad ett fåtal gånger.
Det är svårt för oss som läsare att veta hur seriöst menat det är och inte. Vi vet inte hur du kroppsligt uttrycker dig när du bland bekanta uttrycker en sådan jargong. För sådant uttrycks så mycket mer med kroppsspråk genom leenden, glimt i ögat och allt vad det nu kan vara. Bland vänner kan man uttrycka sig på ett visst sätt och de förstår vad man menar utifrån tonläge och uttryck och de tar inte heller illa upp, men det är sådant som inte skiner igenom via text. Din humor och ironi kommer fram mycket tydligare i dina videor.
Det blir helt enkelt kommunikationsmissar i dina texter. Jag vet inte hur du ska lösa det egentligen. Använda disclaimers kanske, ”Obs, stor dos ironi” eller ”skriver under djup frustration” eller liknande. Sådant har människor lättare att ta till sig och ha förståelse för än inlägg i stil där du spytt galla över hur fel det är på tjejer i olika sammanhang.
Jag hade gärna fortsatt se humor i denna bloggen. Älskar dina matvideos t.ex.
Jag hoppas jag inte gått över gränsen och sårat dig med någonting jag har skrivit Daniel, jag har inte menat annat än väl.
Har följt din blogg och din twitter ett bra tag nu. Kanske inte så länge som många andra. Men jag har då alltid förstått ironin i det du skriver. Även i dina inlägg där jag kan känna att du är lite ”tyck synd om mig” så finns det ändå viss ironi i det hela. Är det bara jag som ser det roliga i inläggen om dina raggningsförsök som gått snett? haha. inget illa menat men jag tycker de är kul, och jag tror att det är lite humor du försöker förmedla också.
Och jag har aldrig känt någonstans att du är en ”kvinnohatare” eller liknande, haha. Blir du illa bemött av de kvinnor du pratar med (trots att du även extra nämner att du inte menar ALLA kvinnor) så är det väl så. Vadfan, likagärna som jag kan säga att ”killar är skit/svin/idioter” när jag nyligen haft en dålig upplevelse av en dude så kan väl du det också. trodde folk förstod att man uppenbarligen inte menar alla ALLA i hela världen av det könet man inte tycker om.
Fortsätt med det du gör, att läsa din blogg är en del av min vardag. och det gör den bättre, för annars hade jag inte fortsatt med det.
(hela den här kommentaren blev jävligt luddig men jag hoppas du förstår)