Eternal Sunshine of the Spotless Mind på TV nu. Den såg jag på min första dejt med min första tjej. Haha, minnen! Jag har inte riktigt gillat filmen sen dess. Hon tog lång tid att komma över, och jag spenderade lång tid med att undvika allt som påminde mig om henne. Efter det antar jag att jag bara… fortsatt att undvika den filmen, utan att egentligen veta varför.
Vet inte riktigt vad jag tycker om den nu. Jag tycker att det är en liten film om ensamhet. Två ensamma människor som träffar varann av en slump. Egentligen passar de så bra ihop, men av olika anledningar fungerar det inte. Då bestämmer de sig för att sudda ut alla minnen av varann. Lite hemskt faktiskt.
Nu ska jag se den iaf. Det är hög tid.
2 kommentarer
Åh, den är så fin. Färgade håret rött efter jag såg den första gången. Hon är så snygg. Och den är så bra.
Den filmen är faktiskt helt fantastisk. När jag sett den så har jag velat bli kär i någon, vem som helst. Måste skaffa den på dvd någon jäkla gång..