Jag brände mig på en minipizza idag. I munnen. Jag bet av en bit av pizzan, upptäckte att den var alldeles åt helvete för varm, fick panik och skrek med munnen full, och svalde av bara farten. Sen upptäckte jag att jag hade något konstigt kvar där inne. Det kändes som en bit paprikaskal som retfullt klistrat sig mot gommen. Jag satt en bra stund och försökte peta loss det hela med både fingrar och tunga. Sen lossnade det. Det visade sig vara en bit skinn från min munhåla.
Varför får jag aldrig några såna där coola krigsskador som man kan skryta om inför tjejer? Ärr på bröstet från alligator-wrestling, jack i pannan från gräsklippar-rodeo… Men icke. Jag bränner mig i munnen av minipizzor och sträcker käkmuskeln när jag försöker ta en för stor tugga av en kebab (trodde jag hade bloggat om detta men tydligen inte – det hände för något år sedan iaf).
Nä, det kan man inte skryta inför någon om. Möjligtvis pizzafarbrorn på hörnet. Men han är inte så snygg.
2 kommentarer
Åhhh, vad jag saknar riktig kebab nu bara för det 🙁
Are you impressed? I am impressed.
Alla pizzaskador inger respekt. Att slåss med lejon är för veklingar.