Det blev kebab till middag.
På väg till stället där denna skulle inhandlas blev jag vittne till någonting underbart. Ett av vardagens små mirakel, skulle man kunna säga om man var sentimentalt lagd. Jag skulle precis ta i kebabställets kebabdörrs kebabhandtag, när jag såg ett par som stod en bit bort. Mannen stod på knä, och höll i kvinnans hand. Jag anade väl vad det handlade om, men visste inte säkert förrän han poppade questionen. ”Vill du gifta dig med mig?” stammade han fram. Jag hörde inte svaret, men gissar att det var positivt eftersom ringen åkte på ganska kvickt. Daniel Werner, killen med slutledningsförmåga.
Det som kändes lite märkligt var dock att allt detta ägde rum precis utanför arbetsförmedlingen. I USA friar man högst upp på ett berg, med utsikt över halva jordklotet. I Sverige, eller närmare bestämt Huddinge, friar man utanför den lokala arbetsförmedlingen. Hm. Så det är där det händer alltså. Om jag vill bli gift så får jag väl säga upp mig från mitt jobb, och börja hänga där.
1 kommentar
Haha, låter välplanerat! Bortsett från platsen är det väl ändå drömmen för många tjejer, att mannen ska gå ner på ett knä. Mer romantiskt än så blir det väl liksom inte 🙂