Det där kanske var världens absolut sämsta rubrik. Och världens sämsta försök till ordvits. Jag skäms lite, men inte så pass mycket att jag ändrar något.
Jag klippte håret idag. På lunchrasten på jobbet, eftersom jag ändå inte var sugen på något mer än en macka. Förstår inte varför vissa frisörer ska envisas med att prata trots att hela mitt kroppsspråk säger ”NEJ, jag vill inte prata, jag vill inte lära känna dig, du ska skita i vad jag jobbar med, och jag vill inte veta vad du har för operatör på ditt bredband”.
Den här gången var det en tjej som babblade på exakt hela klippningen, och jag log och höll med trots att jag inte hörde hälften av vad hon sa. Ja, hon var av invandrarbakgrund, och självklart är jag rasist för att jag tycker att hon bröt på ett väldigt ohörbart sätt. Blir till att rösta SD nästa val, skaffa bombarjacka, och börja heila på stadens torg. Får gå tillbaka till frisören imorrn, och raka skallen. Tusan också.
Men efter ett tag var jag klar, och kom ut som en ny människa. En människa som inte längre såg ut som någon ur Bröderna Herreys.
5 kommentarer
Roligt det där, frisörer pratar alltid non stop… Men det är väl för att det hela skulle bli ännu mer obekvämt om det var tyst. Efter ett besök hos en frisör har denne oftast luskat ut stora delar av ens livshistoria…
Eller hur. Värsta obehagligt. Men ska man bli professionell stalker så gör man bäst i att höra med sin lokala frisörsalong!
Vadå, tog frisören dina guldskor? Jag fattar inte.
Tänkte på frisyren innan. Såg ut som en blandning av Beatles och hockeyfrilla. Folk grät när de såg mig komma!
Tror frisörer måste prata för att kunna klippa en, de kan inte koncentrera sig annars! Hoppas bara att de inte säljer informationen vidare…