Fylledaniels liv

Med tanke på mitt senaste inlägg så var det inte utan att man fick lust att känna historiens vingslag en stund. Jag gick igenom en del gamla bilder, och hittade ett gäng tagna under några av mina väldigt få fyllestunder i livet.

Jag har nämligen aldrig varit något fan av alkohol. Jag skulle i nuläget kalla mig nykterist, eftersom jag dricker högst några gånger om året (nykterist är inte samma sak som absolutist, där den senare aldrig dricker en droppe). Anledningen är väl mest att jag inte tycker att det är gott. Öl smakar som flytande bröd, vin är bara beskt och jävligt, och all starksprit mer bränner än smakar. Tacka vet jag Smirnoff Ice. Det är ganska gott. Det och en en cider som smakade vilda bär, som jag smakade i fredags. ”Jävla fjortis som bara dricker alkoläsk” tänker ni säkert. Ja, sure. Men är det inte mer fjortis att dricka för att bli full istället för att dricka för att det är gott?

Sen är det ju det där. Jag tycker inte att det är sådär jätteroligt att vara full. Om man inte är i extremt goda vänners lag, och är på superbra humör. Vilket inte är så ofta. Ännu värre är det med andra i ens närhet som är fulla, när man själv inte är precis lika berusad. Då blir det snabbt olidligt.

Därmed inte sagt att jag inte kan tycka att det som HÄNDER på fyllan kan vara roligt. Den här bilden är tagen när jag var… vad kan jag ha varit? 17-18 kanske. Det var första gången då jag var rejält på dojan. Minns jag rätt så groggade vi coca cola och vaniljvodka. Efter det kunde inte jag dricka coca cola på säkert ett år. Istället gick jag över till fanta. Då groggade jag vodka och fanta istället, och vips gick det inte att dricka det något mer heller. Slutsatsen måste vara att vodka är djävulens påfund.

Jag insåg ganska snabbt att det där med supande inte riktigt var min grej. Första gången jag drack var det tillsammans med en vän och två feta finskor. De kunde dricka sprit, minsann! Själv var jag inte så van, vilket slutade med att jag hamnade i det där stadiet där jag knappt kunde stå på benen. Jag minns att jag misslyckades med att sätta mig i en soffa, och satte mig på golvet istället. Tre gånger.

En annan gång fick jag timslånga minnesluckor. Jag minns att jag underhöll gästerna med att sjunga ”800 grader” ála Karaoke (och folk säger att jag inte vet hur man festar). Nästa sekund var det morgon, och jag hade spenderat åtminstone fem timmar med att titta på TV medan de andra sov.

En tredje gång ska vi inte ens prata om.

Hur som helst. Notera bilderna. Ansiktsuttrycken. De är identiska! De tillhör en man som befinner sig i ett enda stort töcken. Och det, mina vänner, är skrämmande. Därför håller jag mig nog mest till gammal hederlig coca cola. Utan vodka.