Yesh… Jag har haft det väldigt trevligt och allt har varit bra. Lite sur har jag varit vid några tillfällen, men jag hoppas att Hanna tycker att jag på det stora hela har varit mysig att ha med till Gotland. Och att jag får följa med fler gånger.
”Borta bra men hemma bäst” tänkte jag när jag satt i bilen påväg tillbaka till Huddinge; och så är det ju. Det är alltid skönt att komma hem när man varit borta en längre tid. Men… Tusan vad tomt det känns.
Någon som blev glad att jag kom hem var iaf Mahatabuddin ”Kompis” Salahuddin, som glatt välkomnade mig genom att jama oavbrutet hela kvällen. Sedan kelade vi en stund. Ibland blir han grinig när han ligger och man klappar honom på fel sätt. Jag vet inte vad som är fel sätt, men han tycker att något blir jobbigt och biter till. Sen brukar han gå därifrån. Men jag vet att han har saknat mig, för denna gång bet han till och slickade massor direkt efteråt för att säga förlåt. Just nu ligger han på golvet och iaktar ena benet på min bokhylla. Spännande.
5 kommentarer
berätta mer, vad gjorde ni på ön etc? 🙂
Patrick: tror du verkligen att du vill veta det? Hehe, lär ju bli en snusknovell eller två kan jag tänka mig. Har jag fel?
Patrick: Ptja, åkte runt och såg saker och träffade släktingar till henne och så. 🙂
Märta: Du har fel. ;P
Det tror jag inte på. Ha!
You better believe it, girl. 😀