Jag kom precis tillbaka från lunchen. Fläskfilé black & white med pommes förtärdes. Dock uppstod ett litet intermezzo på lunchstället, då jag mötte ett s k ”praktarsel”.
Eftersom jag har driftfunktionen på jobbet idag så ringde det någon person för att felanmäla ett system som precis gått ner. Så jag satt således och pratade i telefon. Då kommer det en man, ca 50 år och med kostym. Värsta sorten. En sån där businessman som tror han är bättre än alla andra.
Han trampade på min rock jag hängt över stolen, så den föll i marken. Medan han hängde tillbaka den (åtminstone en bra sak) så böjde han sig över mig och förklarade vad han precis hade gjort. Vet inte om han tyckte att han förtjänade en kaka och en medalj för det, men jag var inte så pass givmild. Jag fortsatte att prata i telefon och gav honom ett distinkt tummen upp.
Men det dög inte. Han var tvungen att visa den fruktansvärda nonchalans jag visat som inte sagt tack. Han riktigt skrek ”VARSÅGOD” innan han gick därifrån, skrockandes med de andra kostymgubbarna.
2 kommentarer
det finns så många idioter. fördelen med dessa är att man själv känner sig som en genombra och god människa!
jag stod i affären idag. då kom det en gubbe med vagn och när jag inte flyttade på mig tillräckligt snabbt fräste han "men flytta på dig!". "flytta på dig själv, gubbe", fräste jag tillbaka.
/hon med glorian på sned
Haha, så ska jag också bli när jag blir "stor"