Jag sket ut ett barn i natt

Kanske den märkligaste rubriken någonsin på den här bloggen. Och snälla, döm inte ut mig som totalt psyksjuk på grund av mina drömmar nu.

I förrgår natt drömde jag att jag skulle flytta. Eftersom flyttfirmor är så dyra så hade jag bestämt mig för att ta alla mina möbler på en färja. Efter en stund var jag i rörelse när jag letade efter toaletten. På vägen mötte jag ingen mindre än Jay Smith, idolvinnaren 2010 (vilket jag tyvärr känner till lite för väl för att kunna försvara min manlighet). Jag hjälpte Jay med nånting som jag inte riktigt minns vad det var. Kanske visade jag vägen till nånting åt honom. Som tack fick jag ett gäng signerade bilder på honom, samt hans gamla iPhone. I den hittade jag TUSENTALS med nummer till kvinnor. Sen vaknade jag.

I natt drömde jag dock nånting ännu mer disturbing. Hela min familj hade råkat ut för en härlig dos radioaktiv strålning, och automatiskt blivit med barn. För kvinnorna var det inte någon större skillnad från en vanlig graviditet, men för mig… Lite knepigare. Jag frågade mamma vad jag skulle göra. Hon pekade på navelsträngen som hängde ur min ädla bakdel. ”Det är bara att dra lite i den” sa hon. ”Okej…” tänkte jag och låste in mig på toaletten. Sen drog jag i snöret, och ut ploppade ett dött decimeterlångt foster. ”Fyfan, man ser händerna och allt” visade jag mamma. Sen slängde jag alltsammans i papperskorgen, vaknade, och gick till jobbet som vilken dag som helst. Mycket obehagligt.