Gjorde slut med en vän idag, troligen min närmaste. Och såna växer inte på träd; inte för mig iaf. Tydligen var jag så pass hemsk i Dublin, på grund av min plötsliga magsjukdom, att det är helt oförlåtligt. Efter två månaders ovanlig tystnad och korta svar på msn så orkade jag inte undra längre. Vi har tydligen växt ifrån varann, vilket vi inte hade gjort innan Irlandsresan. Den verkar ha förstört allt.
Alltihop känns väldigt tungt, men det är så det får bli om det inte finns utrymme för förlåtelse. Jag har bett om ursäkt, trots att jag inte tycker att jag gjort något fel. Men det räckte tydligen inte, och då kan jag inte göra mer.
Nåja. Du och jag, Salahuddin.
10 kommentarer
vännen har en flickvän, eller hur?
flickvänner har gärna åsikter, sånt kan förstöra mkt. jag tror säkert att du var gräslig och ganska ynklig i dublin, magsjuka är inte kul. kanske bredde du även på lite för att få medlidande. men är man vänner så är man.
tråkigt!
O ja, och hon var den första som skällde ut mig. Coincidence? 😉
Gräslig vet jag inte om jag var, men ynklig och tråkig och ville säkert ha en del medlidande. Men jag tycker inte att det är något som ska förstöra flera års vänskap.
Vad är det för pantad vän som dumpar dig (enligt mig han/hon som dumpade dig även om du kanske tog beslutet av avsluta kontakten!) för att du var sjuk och därför inte kunde vara så tillmötesgående/social? Det är ju ingenting du kunde rå för. Om ni varit vänner länge måste det ju funnits en massa bra som du gjort, förstår inte vad det är för människor som inte kan acceptera ett enda fel eller i detta fall "fel".
Jag tror att det är han/hon som underutvecklats.
meh 🙁 tråkigt att höra. men du har ju gjort allt du kan. så det är inte ditt fel. du blev sjuk, du har tom bett om ursäkt för att du blev det. du kan inget mera göra. de som har en skev inställning!
Ok, jag höll mig från det här otroligt länge men nu får det väl för fan räcka.
Anledningen till att jag inte har kommenterat och skrivit är för att du tar kritik otroligt dåligt.
Du vägrar ändras, du vägrar utvecklas och du vägrar lära dig. Du är fullkomligt miserabel där du bor, men du gör inget åt dig. Dina förhållanden tar slut och du och jag vet båda varför, vi pratar om det och sen kommer det en ny tös och det blir exakt samma sak igen. Det är alltid synd om dig och du försöker inte tillmötesgå alls, du bara förväntar dig att alla andra omkring dig ska fixa och pyssla och vara på ett speciellt sätt.
Den ursäkten du skrev tidigare där du ber om 'förlåtelse för att du var sjuk' Är du dum i huvudet på riktigt? Tror du för fan att det handlar om att du var sjuk? Naturligtvis inte, tror du verkligen så jävla lågt om mig?
Det handlar om så mycket mer, och jag tog en paus för att jag kände att jag behövde det, jag lät dig och Maja få ta det själva och höll mig borta.
Men nu räcker det väl för fan med smutskastning på bloggen så att din följarskala kan se din skeva vy på situationen.
Nu orkar jag fan inte mer.
Enjoy.
Patrick: Väl rutet!
Men jao, det var inte meningen att det skulle verka som smutskastning. Eftersom du aldrig sa nånting så blev det ju så att jag tolkade det som att jag gjort nåt fel på resan, eftersom det var som vanligt innan och… inte som vanligt efter.
Men då vet jag hur du känner iaf. Jag hoppas att vi hittar tillbaka till varann. 🙂
Bra kommentarsdrama på sistone i bloggen! Hoppas vi får läsa om en tårdrypande reunion på bloggen om någon vecka. 😛
Ja, det hoppas jag också. 🙂
-kram- (>_<)