Eftersom jag dessvärre inte råkar vara miljardär så måste jag arbeta i mitt anletes svett.
Häromdagen gjorde jag det. Dådet som kommer att ge mig en fribiljett till himmelriket. Awright!
Jag fick in ett ärende på jobbet. Ingen kontakt med telestationen. Jag skickade således ut en fälttekniker för att fixa det hela. Abonnemangsinnehavare stod inga mindre än Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga för. Så nu räknar jag iskallt med att mina nyfunna mormonska vänner uppmärksammar min hjältemodiga insats som fått dem att kunna googla igen.
Jag jobbar då alltså som ”kundtjänstmedarbetare vid 2nd line tech support” som det så vackert står på anställningsavtalet. Detta betyder att det är jag som får in alla felanmälningar där djupare felsökning eller systemåtgärder behövs. Så om du ringer till kundtjänsten (1st line) och de inte kan lösa ärendet utan måste lägga iväg det till tekniker, så är det alltså jag eller någon annan på 2nd line som kommer att lösa det och ringa upp dig.
Jag trivs jättebra med mitt jobb, men tyvärr finns det ett störande moment som jag tvingas ha nära kontakt med. Kunder kallas de. För att demonstrera hur jag har det tänkte jag dra några citat som är extremt vanliga när man pratar med de små änglarna.
”Men kundtjänsten lovade att det skulle vara löst igår!”
De gjorde det va? Kundtjänsten har ingen aning om hur snabbt vi jobbar. Och de har ingen aning om hur lång ärendekö vi har. Och de har framför allt ingen aning om hur man löser felet.
”Det kan inte vara fel hemma hos mig, det har ju fungerat förut!”
Jaa… Utrustningen på telestationen har också fungerat förut, så det kan inte vara fel på den heller.
”Jag har mitt företag på uppkopplingen och förlorar 30 000 kr per sekund som det ligger nere!”
Osis att kunden valde ett privatabonnemang då. Det finns företagsabonnemang med garanti att tekniker är på stationen inom någon timme, men det kostar såklart mer. Och det var kunden för sniken för.
”Jag kan inte vänta mer nu, jag vill säga upp detta direkt!”
Okej, så kunden säger hellre upp allting, får vänta 10 dagar på urkoppling ur stationen och 3-5 veckor på inkoppling hos den nya operatören, istället för att vänta två dagar och få detta löst? Smart… Många kunder verkar vilja säga upp abonnemanget för att hämnas att det blivit fel. Självklart gäller det att hålla kvar kunderna, men jag blir ju inte direkt deprimerad och vill hem och ta gift om den kunden lämnar oss.
”Vad var det som var fel?”
Min favorit. ”Naaae du vet, det var fluxkondensaaaatorn va, den hade ju havererat totalt” (skall sägas med Sudden-stockholmska). Kunderna förstår i 99,98% av fallen ingenting, men ändå vill de veta. Vad ska jag säga, att jag var tvungen att hårdställa g.dmt som signaleringstyp på porten för att kundens modem bara ville synka upp i ansi? Nä. ”Ett systemfel” eller ”en tillfällig störning”.
”Det låg nere i tre dagar, jag vill ha ersättning!”
Självklart får kunden sina pengar. ”Här får du dina 3,50. Gå och köp dig något riktigt fint nu.”
En jävla snoppmätartävling.
… Nejdå! 😀 Det var hur mysigt som helst. I fredags överraskade Patrick mig på jobbet, han var i Sverige och skulle vara med på vår Öppen Kyl som vi har på jobbet ibland. Så det blev helt klart ett kärt återseende. Lördagen efter träffade jag Hanna och hade som vanligt mäkta mysigt. Hon är inte lite fin, den tjejen. Och en jäkel på Guitar hero! :O På söndagkvällen var vi bjudna på middag till Sophia från jobbet. Så jag och Hanna och Patrick och hans tös Dafne var hos henne och åt gott. Mycket trevligt!
Mycket händelser sammanfattat i väldigt lite text. Och väldigt ointressant för utomstående… Jebus, 19 besökare idag. Vilka är ni?
En jävla snoppmätartävling.
I fredags åkte jag på kryssning med jobbet. Vi har jobbat över en del i sommar, så vi fick det som tack för att alla ställt upp. Så efter jobbet drog alla iväg till värtahamnen där vi samlades för att… Tja, för att dra bajsskämt och vänta på båten egentligen.
När vi väl kom på hann vi inte mer än lägga in sakerna i våra hytter innan det var dags att äta buffé. Mängder med mat! Jag har nog inte sett så mycket födoämnen på vykort förut ens. Jag åt köttbullar, prinskorv, janssons frestelse, brieost och en massa annat gott. Chefen bjöd alla på varsin nubbe, Skåne akvavit minsann. I en stunds sinnesförvirring klunkade jag i mig drickat istället för att svepa det, och det var ju väldigt dumt gjort. Mådde väl illa nån timme efter det. Aldrig mer.
Sen gick vi till taxfreen där jag köpte lite lakrits till mig, lite persikor (ja, godiset) till morfar som ligger på sjukhus just nu, och lite parfym till min ömma moder… Ja, och så lite Smirnoff ice till mig. Efter det var det partaj! Drickadrickadrickadricka, skratta, drickadricka, se när patrick spelar blackjack, dricka, se när Gladys del Pilar framför gamla Afro-ditedängor, dricka, sluddra, gå och lägga sig.
Vi gick och la oss ungefär en timme innan de andra. Det blir så när man blir gammal. När de andra skulle sova kom de in och hoppade i våra sängar och tog kort rakt i våra ansikten… Det var trevligt. Så ungefär på den vägen är det, nästa dag kom vi i hamn och återgick till våra liv.
Den tappre kämpen, krampaktigt ihållandes sin Smirnoff.
Ikväll efter jobbet så var jag på konsert. Det brukar jag sällan vara, men det här var en specialare. Jag fick det i födelsedagspresent av mamma. Det var ”Distant Worlds”, kungliga filharmonikerna som framförde stycken ur Final Fantasy-serien (för er oinvigda så är det en av världens största tvspelsserier och min favorit). Oerhört mäktigt. Jag har spelat hela serien utom elvan (eftersom den är enbart onlinebaserad), och det ironiska var att ett stycke ur just elvan var det jag gillade absolut bäst. Annars kände jag igen allting.Det som var tuffast av allting var att det var så bra platser. Rakt framför orkestern på en balkong. Självaste hedersgästen Nobuo Uematsu, mannen som skrivit all musik och i närmast är en gud för de som tycker om Final Fantasy, kom intågande och satte sig två rader framför, tillsammans med en av SquareEnix (företaget som gjort spelserien) chefer. Det var faktiskt häftigt, jag tillhör den skara som mer eller mindre dyrkar honom.
I övrigt så har jag nog aldrig sett så mycket nördar på ett och samma ställe.
Idag var jag utbildnings-Daniel. Det började en ny kille på jobbet, så jag lärde upp honom litegrann om de olika systemen och rutiner och hej och hå. Trevligt med nytt folk. Alla har klagat på att jag inte skriver här tillräckligt ofta, så de tyckte jag skulle skriva om det. Så nu gör jag det.
Måste för övrigt säga att det är farliga saker att titta på House M.D. på kvällen. Tittandet fick mig att kolla upp alla intressanta sjukdomar på wikipedia. Wikipedia lärde mig om alla symptom. Allt var jättespännande. Förutom att min egna, långt gångna, hypokondri inbillade mig att jag hade fått allt det där. Men jag ska ändå se alla tre säsonger, det är för bra för att missa.
… Och ja, jag ska försöka skriva här lite oftare. Får skriva om allt som faller mig in. Se där, en fluga! En tjej som går ner i spagat på tv! Jag fick en blå klubba hos pizzabagaren! För fan Hedlund, har du inte hört Hasse Telleman i radio? Låt käften glappa!
Hej.
Jag har jobbat övertid två dagar i rad, 12 timmar vardera. Nu är jag så trött att jag nyss försökte borsta tänderna med flytande tvål.
