Tänk att jag aldrig lär mig.

Jag tror jag drömde en av de märkligaste drömmar jag haft i natt. Jag kan inte ens säga det rakt ut, så hemskt är det. Jag, ehm… Det var jag, Patrick, ”Presley” och ett par som bestod i en kille och en rödhårig tjej, några år äldre än jag. Så jag satt tydligen i en soffa med Patrick på ena sidan om mig och killen, bläddrandes i någon morgontidning, på andra. Jag vet inte riktigt, jag kan inte säga det rakt ut. Men det var snuskigt och slutade i att jag först blev snuvad på konfekten från rödtoppen, och sen fick jag något i munnen som smakade plast men hade konsistens som mandelmassa.

Don’t ask.

Idag blev jag arg på jobbet. Jag tror det är tredje gången nu, på 15 månader. Det är rätt bra statistik ändå, men jag kan inte hjälpa att jag får dåligt samvete en lång stund efteråt för att jag brusar upp. Nåja, otrevlig är jag aldrig. I just det här fallet ringde kunden in, jag hade pratat med honom förut. Fruktansvärt otrevlig människa.

Daniel: Om jag tar ditt personnummer bara (för att hitta honom i kundsystemet).
Kund: Näe, det har inte du med att göra.
Daniel: Nähä?
Kund: Det står på firman… 46091054612165216515…
Daniel: Vänta, vänta här, du får nog säga det lite långsammare så jag hinner skriva.
Kund: Haha, förstår du inte vad jag säger? Jag kan inte säga det långsammare, jag kommer inte ihåg det då.
Daniel: … Va? Kan du inte bara säga det långsammare?
Kund: Äh fan, du fattar inte om jag säger det.
Daniel: Ja, ska du vara otrevlig så kommer du inte få nån hjälp!

Då lugnade han ner sig lite, jag hörde hur besvärad han blev i luren. Det är en typisk såndär kund som pratar högt och är arrogant, men blir knäpptyst när man visar att vi kundservicemänniskor inte tar vilken skit som helst. Då återgick jag till mitt vanliga jag och hjälpte kunden.

Till sist ska jag ta och tipsa om ett av mina favoritband. The Birthday Massacre. Jag vet, det låter som något där ett gäng skäggapor står och skriker, men det är det inte. ”Post retro” kallar de sin genre, men jag skulle väl säga att det är en blandning av synth, metal, pop och en gnutta 80-tal. Sjukt bra. Hur som helst släpper de nu sitt nya album ”Walking with Strangers”, och de har redan lagt upp alla låtar här. Jag kommer givetvis att köpa skivan ändå, för sakens skull. Ska ni bara lyssna på en låt så är mitt tips nummer tre, ”Falling down”.

Så kom de dubbla lönerna. 35 100 kr. Det var rätt skönt. TVn och PSPn räckte inte för att jag skulle gå minus, jag tjänade ändå lönen från det nuvarande företaget. Yay!

Sak nummer två som är skön är att det nu är helg. Jag pratade med en hemsk kund precis innan jag gick hem, allt i ärendet hade gått fel och han hade blivit informerad en massa konstigheter av kundtjänsten. Han blev helt vansinnig, och jag tog, för andra gången i historien, det slutgiltiga steget. Jag bad honom att sluta vara otrevlig.

Sak nummer tre som är skön är att… Det har hänt en sak. Och det är gött! 😉

Igår var det en märklig dag.

Jag hade fredagsfika. Så på lunchen satt jag och beklagade mig inför arbetskamraterna om hur jag inte ville gå. ”Ååh det är så långt. Jag orkar inte. Kostar pengar… Åååh!” You get the picture. Men efter lunchen tog jag till slut mig i kragen och lunkade iväg till konditoriet, beläget någon km nedför gatan. Det duggade lite. Jag gick in, frågade om de hade nåt bra man kan bjuda 20 pers på, som inte kostar alltför mycket. Vi tittade på lite olika saker, men till slut blev det ett gäng bullar som jag skulle låta mina kollegor förtära. Jag betalade, tackade expediten, och gick ut igen.

Jag hann inte mer än gå några meter förrän jag kände nånting märkligt mot min kropp. Eller tja, många små märkliga saker mot min kropp. Vattendroppar. Miljontals. Det fullständigt öste ner regn. Monsunen var här! Men jag trodde inte det skulle vara så farligt, så jag gick tillbaka till jobbet. När jag var framme såg jag ut som jag simmat klädsim. Det fanns inte en nanometer av mig som var torr. Alla skrattade, och så var jag som så många gånger förr dagens pajas. Men vad tusan, det bjuder jag på. 🙂

Jag fick låna Patricks enorma pösbyxor, och Jockes enorma t-shirt. Så nu hade jag ett par grå clownbyxor jag inte kunde dra åt resåren på eftersom någon (troligen Patrick, det verkar mest logiskt) dragit åt dem för hårt för mina stackars små späda barnahänder. Och till det en t-shirt så stor att hålet för huvudet skapade en naturlig urringning. Som pricken över i stod det ”Trust me, I do this all the time” på tröjan. Haha, whack. Patrick tog ett gäng foton på eländet, jag befarar att han kommer använda dem mot mig.

Men till slut fick jag en t-shirt från när våra eventsäljare var här. ”Månadens säljare” står det på ryggen. Så då var det rätt okej ändå.

Efter jobbet drog vi ut ett gäng och åt middag. Jättetrevligt, och sjukt god mat. Leverans var med. Kan inte tänka mig att hon skulle vara intresserad. Så jag tar nog och ger upp; jag säger bara konstiga saker när jag är runt henne. Och alla andra är macho macho men. Så tja, I admit defeat.

Igår var det fest på jobbet. Hela koncernen. 700 pers. Så efter jobbet bar det iväg till Alvik där vi samlades i vad som skulle kunna liknas vid ett hangar. Värmen och sorlet var överhängande, och ingen hörde vad konferencieren Thomas Järvheden (ni vet, han från Extra Extra) sa. Dessutom skymdes han av en blomlåda som hängde på räcket, ty han stod nämligen på en slags platå ovanför havet av människor.

Sedan kom sverigechefen dit, uppeppad till tusen. ”Vad fiiiiina ni är” sa han två gånger. Ingen lyssnade ändå. När han var klar kom Järvheden tillbaka och drog någon extremt krystad anekdot om sitt namn och dess betydelse. Antar att det fick hittas på ett nödskämt då det inte finns så mycket att skämta om när det gäller bredband.

Sedan åt vi, och i sanningens namn så vad det bland det äckligaste skit jag varit med om. Förrätten bestod av potatis (OK), inlagd sill (usch) och hårt bröd (OK). Förrätten fick IG. Sedan kom varmrätten. Laxspett (usch), nån slags speciell skinka som smakade gummi (usch), Kycklingspett (OK), en fruktansvärt märklig ost-paj (usch), potatis (OK). Varmrätten fick också IG. Och till alltihop fick vi öl (usch), vin (usch) och nubbe (usch). Roligt. Efterrätten var iaf rätt ok, då den helt sonika bestod av jordgubbar och glass.

Efter det fick vi höra på en egengjord musikvideo av VDarna. Vår egen var iklädd gubbkeps och pojkbandssjöng ”I’m the guy with the lowest prices”, för att charma nån blondin som skulle liknas vid en kund. En annan VD sjöng att han är snabbast, men jag tror inte att hon valde honom då tjejer oftast inte uppskattar snabba killar. Höhö. Efter det, och folkets jubel, fick vi lyssna på tre schlagerartister. Sebastian-whatshisname, Sonja-whatshername och whatshername-whatshername. Aldrig sett den tredje förut, men hon var tjock iaf om det säger er något.

Precis som på julfesten blev jag grinig över hur klängiga alla var och hur ingen ville klänga på mig, och ville därför gå hem. Men alla övertygade mig att stanna, så vi bestämde oss att dra iväg till Medusa.

Jag pratade iaf lite med tjejen som endast är känd som ”leverans”. Eftersom det är avdelningen hon jobbar på. Jag diskuterade lite hur det är att vara kort och hon menade att det var tur att hon hade klackskor. Jag sa att jag också skulle behöva ett par och undrade om hon inte hade några att låna ut. Märkligt hur jag inte kan lyckas hålla ett normalt samtal utan att glida in på transvestitism. Jag kände hur fel det blev hela tiden, men orden gick inte att stoppa. Nåväl. Jag fick hålla hennes öl iaf, som jag drack av bara för sakens skull.

Sedan skulle vi dra vidare, och då hände något fult. Jag frågade om hon skulle hänga med, och hon sa att hon eventuellt skulle komma dit senare. Jag vet inte riktigt vad som felade i kommunikationen men jag visade iaf att jag höll tummen. Hon trodde att jag ville göra nån ”Ey peace niggah”-pryl så hon knöt sin näve och mötte min. Helt sjukt. Sen gick jag därifrån med ett förbryllat ansiktsuttryck.

Vi åkte taxi till Medusa. Sex pers i en taxi. Sju med chauffören. Jag fick sitta i knät på en tjej från telesales. Tänk att man aldrig får känna sig manlig. Väl där så blev vi bjudna på varsin lakritsshot då Marcus kände bartendern. Sen drack jag Smirnoff Ice hela kvällen, och blev bjuden på nåt jag inte vet vad det var av Mackan. Det smakade ungefär som Jägermeister fast värre. Efteråt sa han att han drack samma sak förra gången och inte mindes nåt av kvällen efter det. Otäckt. Det var ett himla bra ställe iaf, de spelade Rammstein. Två gånger! Annars mindes jag väl ungefär varför jag inte tycker om att gå på krogen som singel. Jag fick dock de två mysigaste samtalen på mycket mycket länge, så inte tusan kunde man vara deppig. Klockan tre gick vi hem, irrade omkring lite innan jag slutligen hittade min nattbuss där jag satt och nickade till jag var hemma. Jag slängde av mig kläderna i farten medan jag gick mot sängen, kastade mig på den, och slocknade. Och nu sitter jag här med, som rubriken vittnar om, fruktansvärd huvudvärk.

Så, vilka var behållningarna med kvällen?

• Träffa mina gamla kollegor.
• Dricka av leverans öl.
• Sex i en taxi (höhö).
• Sitta i knät på Telesales.
• Se kollega 1 begå låtsas-sodomi på kollega 2 varje gång han vände ryggen till.
• Se kollega 3 vara helt sjukt berusad redan när han kom, och hälsa på mig ungefär sex gånger.

För några månader sedan gjorde jag bort mig på bussen hem från jobbet. I vanlig ordning satt jag och var sjukt trött efter en hård arbetsdag, så jag satt med öppen mun och snarkade. Det var ganska mycket folk på bussen, kan tilläggas. Jag vaknade till precis innan jag skulle kliva av, torkade bort dreglet från mungipan och skulle gå av. Dock fanns där ett enormt högt trappsteg vilket jag givetvis snubblade till på. Och eftersom jag hade musik i hörlurarna så jag visste inte hur hög min röst var. Resultatet blev att jag formligen skrek ”OJ!!!” rakt ut.

I förrgår gjorde jag det igen. Jag klev på pendeln hem och det var extremt trångt. Jag mindes då hur det tidigare varit när det varit trångt på pendeln. I mitt tidigare, perversa, liv. Jag skulle då viska detta till min kollega, men han hörde inte. Då struntade jag i allt och sa det rakt ut. Det blev dock lite väl högt…

”Nu får jag bånge!”

Folket skingrades fort alltså. 😀

Sedan har det hänt saker på jobbet, minsann. Min kollega, mentor och allmänna Yodaprofil Staffansson slutar idag. Och jag har fått ta över en liten leksak som ger ifrån sig ett ”boink boink”-ljud. Jag svor dyrt och heligt på att förvalta hans arv på ett bra sätt. Arvet från Staffansson.

Kund: Hallå?
Daniel: Ja hejsan, Daniel heter jag och jag ringer från Com Hem.
Kund: Hej.
Daniel: Hejhej… Eh, du hade problem med ditt bredband?
Kund: Ja, det stämmer.
Daniel: Och det är fortfarande samma fel?
Kund: Ja.
Daniel: Det är det? Okej, men då ska vi ta och tidsboka dig, så det kommer hem en tekniker och tittar.
Kund: Mhm.
Daniel: Och de tider jag här är då nästa vecka, antingen mellan 8-11 på morgonen eller mellan 13-16 på eftermiddagen.
Kund: Okej. Men du får ta och boka in på eftermiddagen, för min man är hemma, men han börjar kl 15, så teknikern får komma innan dess.
Daniel: Mja tyvärr kan jag inte boka in på det viset, utan det är då mellan 13-16. Teknikern har många ärenden att åka på, så han kommer nån gång under den perioden. Det jag kan göra är att jag skriver in att teknikern ska försöka ta ert besök så tidigt som möjligt, men jag kan inte lova något.
Kund: Okej, men då får du göra det. Annars är vi väl inte hemma, så är det inte mer med det.
Daniel: … Jo, fast om teknikern kommer och ni inte är hemma blir ni tyvärr betalningsskyldiga.
Kund: Jamen ni får väl ta och boka in mellan 13-15! Du får väl säga åt teknikern att han inte kan komma efter 15! Ska jag behöva sitta hemma i fyra timmar och vänta?!
Daniel: Ja, tyvärr kan jag inte göra så. För i mitt system kan jag bara boka in mellan 13-16, jag kan tyvärr inte säga någon speciell tid där emellan.
Kund: Jag bryr mig inte om vad du säger, du ska boka in en tid åt mig NU!
Daniel: Det kan jag göra, men då är det mellan 13-16 som gäller. Jag kan inte göra på något annat vis i mitt syst…
Kund: Det bryr jag mig inte om. Om du har ett jävla skitsystem är väl det ditt problem?!
Daniel: *lång tystnad* … Ja, alltså… Eh… Jag kan bara göra på det här sättet.
Kund: Det skiter jag i! Du ska boka in en tid till mig nu!
Daniel: Mja, i så fall får vi ta och avvakta så länge, så får en kollega till mig kontakta dig vid ett senare tillfälle.
Kund: Ja, ring om en halvtimme då!
Daniel: … Jag kan inte lova när det blir, men så snart som möjligt i alla fall.
Kund: Du kan inte ringa så snart som möjligt, jag står i ett apotek! Vad heter du?!
Daniel: Evert heter jag.
Kund: Ja, det lär väl inte finnas några fler Evert på din avdelning…
Daniel: Nej det gör det inte.
Kund: Ring inte så snart du kan, ring mig om 30 minuter!
Daniel: Ja tyvärr kan jag inte göra så, men vi ska försö…
Kund: JAMEN RING OM ETT ÅR DÅ!!
Daniel: Härligt! Då får vi gö…

*klick*