Kategori

Kärlek

Kategori

Måtte djävulen ta alla fruntimmer! … nejdå, jag bara skojar. *knappt märkbar ryckning i ena ögonlocket*

Ja, vad ska man säga? Det är slut mellan Hanna och mig nu. Exakt vad som hände är väl något mellan henne och mig egentligen, men jag kan säga att vi var ganska olika. Hon är den finaste tjej jag träffat, men jag kan helt enkelt inte vara med nån som inte vill träffa mig mer än på helgerna. Eller kan sätta mig framför allt annat åtminstone nån gång ibland. Jag behöver en überromantiker, som jag själv. Och jag är trots allt ganska stolt över att jag för första gången i livet var ärlig mot mig själv och insåg vad JAG behöver.

Jag tror jag skulle behöva en bisexuell tjej. Inte en butch dårå, utan nån som egentligen vill vara med en annan kvinna (fast inte så pass mycket att det är en manshatare). För jag är klart mer känslosam än genomsnittskillen.

Sen ska jag förmodligen köpa mig en lägenhet. Jag och mor min var på visning idag, och det verkar inte som det är så många andra spekulanta. En tvåa på 65kvm en minut från Huddinge centrum är det iaf. Med 100mbit fiber (det viktigaste). 900 000 kr fattigare blir jag dock, och det är mindre roligt.

Ännu ett glädjeämne just nu är för övrigt att jag äntligen lyckats komma på varför jag mått så dåligt den senaste tiden. Det kanske låter lite larvigt i och med min ständiga hypokondri, ungefär som att tro att man har aids, lepra och cancer i ögat när man egentligen bara är förkyld. Men det är troligtvis magkatarr jag har. En obehagskänsla i magen, smått illamående, uppblåsthet, mättnadskänsla väldigt fort. Allt stämmer (och Breki, kom nu inte och säg att jag har tvådelad magsäck, för då får jag bara onödigt mycket ångest 😉 ). Har känt så väldigt länge, så det känns väldigt skönt att äntligen veta vad det är. Och att det inte är nåt allvarligt. Så i morgon ska jag bege mig och köpa nån mysig medicin så ordnar det sig nog det där.

Yesh… Jag har haft det väldigt trevligt och allt har varit bra. Lite sur har jag varit vid några tillfällen, men jag hoppas att Hanna tycker att jag på det stora hela har varit mysig att ha med till Gotland. Och att jag får följa med fler gånger.

”Borta bra men hemma bäst” tänkte jag när jag satt i bilen påväg tillbaka till Huddinge; och så är det ju. Det är alltid skönt att komma hem när man varit borta en längre tid. Men… Tusan vad tomt det känns.

Någon som blev glad att jag kom hem var iaf Mahatabuddin ”Kompis” Salahuddin, som glatt välkomnade mig genom att jama oavbrutet hela kvällen. Sedan kelade vi en stund. Ibland blir han grinig när han ligger och man klappar honom på fel sätt. Jag vet inte vad som är fel sätt, men han tycker att något blir jobbigt och biter till. Sen brukar han gå därifrån. Men jag vet att han har saknat mig, för denna gång bet han till och slickade massor direkt efteråt för att säga förlåt. Just nu ligger han på golvet och iaktar ena benet på min bokhylla. Spännande.

Idag har jag och Hanna varit tillsammans i 100 dagar! Kanske inget man firar direkt, men det känns lite stort ändå. Såhär bra har inget känts förut. I helgen ska jag till hennes nya lägenhet, måste ju inspektera min framtida borg. ^^

Nä hörni, ikväll ska machomannen Daniel darra på läppen åt Armageddon. Mycket klarar jag, men vid slutet i den filmen är det kört varje gång. Hah!

Av någon mystisk anledning har jag börjat med dessa utomländska rubriker. Vadan detta, undrar ni? Jo, det är så att… Ni förstår… Det kommer en tid i varje ung mans liv då han inser att… Nej, jag vet inte.

Måste berätta lite mer om helgen. Eftersom jag och Hanna firade två månader så skulle vi… Ja fira det helt enkelt. Så jag bjöd henne på restaurang här i Huddinge. Men tro inte att det var kalla nudlar i diskvatten bara för att det var Hoodinge, nejdå. Oxfilé med klyftpotatis förtärdes, tankar om allt möjligt utbyttes, och en del handhållning fanns även med. Underhållningen stod jag för när jag gjorde en näst intill fläckfri imitation av en ung man som inte vet i vilken ordning man gör allt när man betalar på en restaurang… Imitation, ja… Ahum.

Hela helgen var förstås toppen, men just mysighetsfaktorn jag kände när vi satt där i kvällssolen kommer jag att minnas.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27