… Så kan jag inte vara sur särskilt länge, för idag är det två månader! Och inte vilka månader som helst, utan två underbara sådana. 🙂

*morrar lite åt guitar hero ändå*

Det här känns så overkligt. Fast på ett väldigt bra sätt. Trodde aldrig det skulle hända mig bara. 🙂

Hanna var här i helgen. Mucho mysigt, må jag säga! Kärleken, den kärleken… Vi har så kul ihop och allt känns så förbaskat bra. Så det är inte utan att man blir lite ledsen när det är dags att pussas hejdå för den här veckan. Min lägenhet har aldrig känts så tom förut. Fem eller sex dagar kvar, det är bara att kryssa för dagarna i almanackan.

Jag drömde märkliga saker i natt förresten. Jag satt på bussen påväg någonstans, av nån anledning tror jag det var Arlanda, när mobilen ringde. Det var någon tjej som ville att jag skulle komma till stadens kommunikationstorn. De uppenbara plot-holesen visar sig när jag i drömmen bestämde mig för att åka dit utan att veta vem det var. Men när jag kom dit stod tjejen i fråga på en av ramperna upp till tornet, och snart var pistolen som var riktad mot mitt anlete ett faktum. Jag minns inte hur konversationen gick, men tydligen var det något jag hade gjort som var fel, och hon var nu avundsjuk på mig och Hanna.

Hon sköt upp i luften, träffade någon kristall som splittrades i tusen bitar. Då blev jag förbannad och rädd på samma gång. Förbannad för att jag tänkte, och detta minns jag så väl, ”Men faan, jag orkar inte med en massa strul nu när det äntligen känns så jäkla bra med någon”. Och rädd för jag visste att hon inte hade för avsikt att låta mig komma därifrån levande. Jag sprang mot henne och sparkade till med all min kraft, och medan foten ännu var på väg till sitt mål vaknade jag och hejdade mig. I rättan tid, så sparken som i verkligheten hade träffat Hannas lår var inte hård.

Jag är en läskig pojkvän. Petas i ögonen, snarkar och nu sparkas i sömnen. Men å andra sidan slår hon näsan av mig, så vi passar ihop.

Tänkte att jag skulle berätta lite till om min fina flickvän; det blev lite kort förra gången. Hon heter Hanna, fyller 20 i år och jobbar som grafisk formgivare av annonser. Favoritsakerna består av färgen grön, tacos och katter. Anyway, we’re in love. 😀

Jag träffade henne i helgen iaf, och det var supermysigt allting. I fredags gick vi på Lunacy, en krog för japanmänniskor, tillsammans med hennes vänner. Nu är varken hon eller jag några vidare japanmänniskor, men det var väldigt trevligt iaf (mja okej då, den sista halvtimmen kunde jag väl haft eller mist, då var jag så trött att jag höll på att avlida eftersom jag vanligtvis går hem vid tolvslaget typ). Jag gillade iaf hennes kompisar och de verkade inte tycka jag var alltför hemsk heller, så det känns väldigt bra. Efter det tog vi nattbussen hem och sov ihop, vaknade ihop och umgicks nästan hela lördagen ihop. Mysfaktorn var total och allt var huuuur underbart som helst helt enkelt! 🙂

Det måste ändå kännas väldigt bra när man t.o.m citerar Carola! En kort sekund räcker dock inte i det här fallet, ty den här evigheten får jag inte nog av! Det är ett som är säkert.

Jaa… Vet inte riktigt vad jag ska säga. Dejten gick väldigt väldigt bra. Jag föll pladask; eller det gjorde vi nog båda tror jag. Helt perfekt, och det känns jättebra. 🙂

Känns lite konstigt att blogga om det, har väl sagt det väsentliga. Men haffa gärna tag i mig på msn eller irl så berättar jag alla detaljer (nästan ;)) då.

Daniel säger:
Köper du en strap-on så byter jag lås. 😉

Kort sagt: Det har hänt en sak. Det känns jättebra hittills. På lördag smäller det. 🙂

Lektion 1

Ja, då var det avklarat. Ni som träffar mig IRL kanske ska vänta med att läsa detta. Det kan ju finnas viktiga lidelsefulla ansiktesuttryck om måste upplevas, eller liknande. Ja… Jag vet inte hur det gick om jag ska vara ärlig.

Jag kom dit tidigt, som jag brukar göra. En sisådär tjugo minuter iaf. Först var det lite problem att hitta skolan, där det hölls, men det var ingen fara. Jag gick lite fram och tillbaka för att hitta ingången, och inom kort satt jag i kapprummet tillsammans med en man, 50+. Vi småpratade lite, och han var väldigt trevlig.

Sen började folket trilla in… Okej. 50+… 50+… 45+… Oj, en 35+! 50+, 50+… Ooooch två 50+ till.

Jag kände mig vid det här laget väldigt illa till mods. ”Jag skiter i’t och går hem” tänkte jag, bet mig i läppen, och blickade mot utgången. Och där, bakom en mer än brukligt korpulent dam på 50+, stod hon. En så sjukt söt flicka. Jag skojar inte för att slippa erkänna att allt sög, utan hon var verkligen där. Några cm kortare än mig, mörkblond, vit topp, fina tänder.

Alla ställde sig i en kö för att betala. 550 kr för sju lektioner. Då den söta flickan hade satt sig ner blev jag lite fundersam på huruvida hon var deltagare eller påtittare. Så jag gick helt sonika fram och frågade om hon ska dansa. ”Ja” blev svaret. ”Har du någon speciell att dansa med” frågade jag. Det hade hon inte. Då var jag i hamn. ”Vad bra! Du är nämligen den enda i min ålder här… Jag funderade nästan på att dra… *nervöst skratt* Typ bara femtio…” Jag vet inte riktigt vad jag sa för det var som vanligt väldigt nervöst smalltalk som tonade ut tills det blev ohörbart mummel.

Sen betalade jag och alla klev in i lokalen. Vi ställdes upp i två rader, tjejer och killar mot varann. Det första vi fick höra var att man kommer att byta partners mycket. Damn. Jaja. Vi fick lära oss grundstegen, och thank fuck för att killar har begåvats med mycket enklare steg. Vi ska bara stå och trampa i takt typ. Tjejerna däremot, de ska hålla på och joxa runt med benen till sidan och fram och hej och hå.

Sen skulle vi bjuda upp tyckte ledaren, och det var ju tur att jag redan spanat in mitt offer. Jag tog hennes händer och hon såg mig djupt i ögonen. Jag blev som förbytt. Med en flämtning slog jag bort allt från köksbordet, tog tag i hennes höfter och lyfte upp henne därpå. Inom bråkdelen av en sekund var blusen uppsliten, och min kraftigt pulserande… Eh… Nej, så gick det faktiskt inte till. Tja… Vad ska man säga? Det blev inte så spännande. Vi dansade, hade lite problem med otakt, fnissade åt det och tittade på våra fötter. Sen bytte vi, jag fick dansa med någon tant och längtade tills jag fick hålla hennes händer igen. Sofia hette hon förresten. Mycket svårt att avgöra åldern dock, kan mycket väl vara närmare 30 men troligtvis 22-24.

På den vägen är det. Vi fick bland annat lära oss att snurra tjejerna, och varje gång efter man ställt sig på rad för att lära sig nåt nytt bjöd jag upp Sofia igen. Jag tänker då inte laga något som inte är trasigt, så det blir väl hon som får springa mot någon av gubbarna om hon vill bli av med mig.

När de två timmarna hade gått applåderade vi ledaren och gick till kapprummet. Hon sa hejdå till mig medan jag försökte få på mig skorna, och sprang iväg. När jag sakta lunkade hemåt såg jag henne kasta sig i bilen och bränna iväg. Det kan ju såklart vara min inbillning, men jag kunde nästan känna hennes slag mot ratten och hennes ”Ååååh! Aldrig mer!”

Det var så det var. Daniels första bugglektion. He’s growing up so fast. :’)