Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

Häromdagen skulle jag hem från jobbet, och stod på sedvanligt vis och väntade på bussen. Det var en sån där hållplats utan kur, där det bara fanns en stolpe med tidtabellerna, och sedan inte så mycket mer. Folket stod lite utspritt och väntade, med säkert två meter mellan första väntande och själva stolpen. Så jag hade helt sonika gått förbi människorna och ställt mig vid stolpen. ”Ingen onödig yta skall förfaras så länge Daniel Werner kan stoppa det”, hade jag tänkt säger vi.

Sedan kom bussen och stannade precis framför mig. Precis när jag skulle försöka närma mig bussdörrarna så hade en fet och mer än lovligt ful tant ställt sig i vägen. Det var liksom uppenbart redan direkt att hon tyckte att det var hennes rätt att gå in i bussen först, eftersom hon väntat längst. Det tyckte inte jag, eftersom bussen stannat vid mig. Tärningen var kastad! Jag försökte gå förbi tanten, vilket hon verkade tycka var helt oacceptabelt. Hon gjorde ett aggressivt utfall och trängde sig förbi, och vände samtidigt lite på huvudet och fnös mig i ansiktet. Inom mig lät jag som Kalle Anka när han är arg, typ kvack-kvack-kvack-kvack-kvack, men utanpå var jag mitt vanliga jantelagsjag.

Ovanstående utspelade sig säkert inom loppet av fem sekunder, men jag tyckte det kändes som flera års krigsföring mellan två envisa nationer. I vilket fall spenderade jag hela resan med att ge tanten onda ögat och knyta handen extra hårt i fickan. Funderade på att peka finger åt henne innan jag klev av vid min station, men lät bli på grund av skymd sikt. INTE bra att av misstag peka finger åt exempelvis en muskulös gruvarbetare, och sedan få stryk efter noter.

Min mamma ska flytta till Sydafrika, och i morgon åker hon. I tre år ska hon och hennes man vara där, medan jag sakta svälter ihjäl här hemma och slutligen avlider i min egen avföring. För hur ska jag klara mig utan mamma? MAMMAAAA! HJÄLP! … Nej. Det ska nog gå bra.

Själv ska jag åka dit i november, och stanna i två veckor. Mamma bokade biljetter häromdagen, och meddelade glatt på telefon att jag ska åka med Ethiopian Airlines… Ethiopian fucking airlines. Fy fan vad obehagligt. Etiopien är ett land med barn magra som åkerspöken och allmän misär. Så när jag hör om deras flygbolag så tänker jag mig en gammal dubbeldäckare från forna Sovjet, köpt på svarta marknaden, och där halva skrovet är lagat med metallrester från soptippen.

Dem ska jag åka med. Det ska bli mäkta spännande att se om jag överlever detta. Men de kraschade senast i Februari (där 90 pers dog), så blixten slår väl inte ner på samma ställe med så pass jämna mellanrum?

ELLER?

I morse såg jag en afrikansk kvinna som petade tänderna och sedan näsan mitt på pendeln. Det var en ganska märklig upplevelse. Hon tittade på mig, sen petade hon, sen tittade hon på mig igen. Och mina ögon drogs ju naturligtvis till det hela. Som en bilolycka, ni vet.

Vidare så har jag och Dorthe klarat New Super Mario Bros Wii i helgen. Det fanns en hemlig värld med helt tokigt svåra banor. Jag säger då det… Hon hade inte sett en vuxen man gråta förut.

Dorthe har varit här i ca två veckors tid, och det har varit fullständigt underbart. Idag åkte hon hem, och nu känns det jättetomt. Nästan obehagligt på nåt vis. T.o.m Salahuddin märker att nåt inte är som det ska. Han går omkring och piper (mer än vanligt). ”Prrrrrr” säger han och hoppar upp i soffan. När jag tittar på honom hoppar han ner och springer runt och gapar. Det kan vara hunger, men jag misstänker ändå Dorthe-abstinens.

Men vet ni vad? I morgon ska jag på anställningsintervju! Håll tummar, tår och eventuella andra kroppsdelar är ni snälla.

Spännande. De senaste nätterna har jag drömt väldigt märkliga saker. I förrgår natt drömde jag att jag mördade någon Simpsonskaraktär genom fem hugg i ryggen med en penna. Sen högg jag av honom huvudet och la det i en hink med vatten. Sen gick jag hem och pratade med Dorthe. Hon tyckte det var ganska lugnt, men jag ropade: ”Men fattar du inte att jag kommer avrättas för detta?!”

I natt drömde jag att jag köpte en liten villa av en gammal tant. Jag vet inte riktigt vad som hände i drömmen, men tydligen sa jag ”hej” i sömnen. Dorthe vaknade, och svarade samma sak tillbaka. ”Oj, sa jag det där högt?” mumlade jag. ”Ja” sa Dorthe. Jag svarade inte, utan hade somnat om.

Ni har bönat och bett om en blogg-uppdatering. Ni har slitit ert hår. Ni har gråtit er till sömns. Här kommer den.

Jag har beställt en ny dator. Jag tokspelar Final Fantasy XIII. Jag har träffat en fullkomligt underbar tjej. Jag går på arbetsförmedlingsmöten ibland. Jag hälsade på mormor idag. Jag funderar på att köpa ett par fina högtalare. Jag åt pizza idag. Igår åt jag kebabtallrik.

Det går bra nu.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27