I fredags var jag ute med jobbet. Vi skulle hitta på något skoj, eftersom det var konsulternas sista dag. De har fått gå pga omstruktureringar i vår grupp.
Så vi var på Underbara Bar, någonstans på söder (jag har inte och har aldrig haft något lokalsinne). Där förtärdes goda rätter; själv åt jag oxfilé tournedos med potatisgratäng. Himmel vad gott det var! Efter det började drickandet. Mina kollegor beställde in den ena drinken efter den andra; de hade ett system där en kollega beställde in drinkar till alla, sen var det kollega nummer tvås tur, osv. Jag smakade på alla, och inte en enda var god. Speciellt vidrig var den som hette ”Lucifer” – den smakade gammal spya.
”Nähej, här blir det inga barn gjorda” sa jag och beställde in en lakritsshot. Den första av många, var det tänkt. Tyvärr hade bartendern en skev syn på lakrits, så det jag fick smakade tandkräm med en svag salmiaksmak. Fy fan! Jag smakade lite, höll på att kräkas över hela bordet, och gav sedan bort den. Där gick 86 kr åt fanders. Snart beställde jag in en sambuca istället, efter tips från mina kollegor att det skulle kunna vara något för mig. Fy satan. Den smakade lakrits, fast var så söt att jag nästan svalde mitt eget ansikte på kuppen. Sambucan hällde jag i resterna av min cider, i hopp om att det skulle bli drickbart. Resultatet? En odrickbar cider också. Jaha, ja.
Sen gick vi vidare, gänget och jag. Tvärs över gatan faktiskt, till Carmen. Ett helt okej ställe faktiskt. Allt utan hög dunkadunkamusik är bra grejer enligt mig. Jag beställde äntligen in en Smirnoff Ice, det enda i spritväg som är GOTT. Sen satt vi där och snackade ett tag, innan vi gick till nästa ställe.
På väg dit hände det som alltid händer när jag är ute, och har druckit lite alkohol. Jag blev sjukligt trött. Ögonen gick knappt att hålla öppna. Så jag och några till for mot hemmet per pendeltåg. På pendeln tänkte jag samma tankar som jag alltid gör när jag varit ute. Det var absolut trevligt att umgås med kollegorna lite, men krogen kommer aldrig att vara min grej. Folket på krogen kommer aldrig att vara min typ. Och själva berusningen kommer aldrig att vara något jag tycker är roligt.
När jag kom hem gjorde jag det som är det absolut bästa med att vara berusad. Nej, ingen onani, utan fyllekäkande! Jag stoppade i mig en kebabtallrik trots brakmiddagen bara timmar tidigare. Det satt fint.
Morgonen efter vaknade jag inte bakis, men däremot med magont pga det sena intaget av kebaben. Magont, och med en känsla av att jag aldrig mer ska gå på krogen. Det gäller att komma ihåg det den här gången.
