Igår var jag och min kompis Robert på Heron City och dansade dansmatta och sköt lite terrorister. Det behöver man göra ibland.

Jag kom precis att tänka på en sak, apropå det. En gång för länge sedan när jag var där så hade vi precis ätit på mcdonalds innan vi skulle spela lite arkadspel. Så jag hade med mig min stora mcdonaldsbägare med fanta som jag ställde ifrån mig bredvid förarstolen. Vi skulle nämligen köra lite bil, förstår ni. När åkturen var över hade jag givetvis glömt bort allt vad fantan hette och slog omkull den. Inte så mycket att göra åt, tänkte jag och gick därifrån.

Precis när vi gick så kom en småbarnfamilj och skulle köra bil även dem. Då hörde man hur de förtvivlat pratade med varandra angående om deras ettåriga dotter precis kissat ner golvet eller inte.

😀

1. … Har varit medlem på Spraydate sedan… Tja, typ sommaren 2004 eller så. Dock hatar jag det stället, och nu för tiden har jag gett upp helt. Det formligen kryllar av golddiggers och stureplanstjejer som enbart vill ha stora biffiga killar som kan skämma bort dem och spöa upp folk. Fyfan. Så jag loggar inte in längre.

2. … Var med om min första och hittills enda livskris precis efter gymnasiet. Eller tja, livskris låter så melodramatiskt. Men inte fan mådde jag bra. Jag hade i stort sett ingenting. Inte så många vänner, och de jag hade gjorde lumpen. Ingen flickvän, hon hade gjort slut långt tidigare. Inga föräldrar, mamma hade precis flyttat till sin sambo i strängnäs och pappa hade jag knappt kontakt med. Men mest av allt hade jag inget jobb. Inget att göra. Det är fascinerande det där, många klagar på att det är mycket jobb, men då var det länge sedan de var med om hur det kändes att inte ha någonstans att gå. Det handlade bara om mellan juni och november, men det var vidrigt. Sedan fick jag jobb på Com Hem, och då började livet.

3. … Blev småmobbad i högstadiet. Speciellt av en tjej faktiskt. Emelie. En gång på hemkunskapen så hade jag hällt soppa direkt i soppåsen istället för via vasken. Hon tog chansen direkt. Hon skrek rakt ut hur dålig jag var på hemkunskap och vilken usel människa jag var. Hon hånskrattade rakt i mitt ansikte. Det kanske inte verkar så farligt, men efter år av retande och skitsnack var jag inte glad. Det är en av få gånger i mitt liv jag verkligen fått lust att klappa till någon. Men det gjorde jag såklart inte, utan satte mig ner med huvudet i händerna, och lät ilskan rinna av.

För några månader sedan sågs vi på pendeln hem. Min kompis Mattias tyckte att jag skulle ha ställt mig upp framför henne, dragit ner byxorna och fisit henne i ansiktet. Men det blev inte så. Istället satt vi och ignorerade varann. Orka bry sig ändå, hon får nog sitt straff senare i livet istället. Annars är det orättvist.

4. … En gång bet mig själv i armen när jag spelade Zelda Twilight Princess. Detta var några månader sedan bara. Jag dog på samma moment tjugonde gången i rad, och då var jag tvungen att göra något drastiskt för att inte förlora förståndet. Jag klarade det på nästa försök.

5. … Berättade en fullkomligt lysande tolkning av dikten Romeo Olsson läser i varan-tv, för att få godkänt i Svenska C. Komplett med konstpauser precis som det ska vara. Fråga mig inte hur jag har kunnat memorisera denna ordagrant helt utantill, men det har jag.

”Jag mötte en man igår.
Han kom gående över de smaragdgröna kullarna i Brösarp.
Likt en ängel uppenbarade han sig framför mig,
tryckte min hand och bad mig sitta ner.
Han sade att han vandrat från Smygehuk,
och att han kommit för att fisa mig i ansiktet.
Jag ryggade tillbaka, men inom bråkdelen av en
tiotusendels sekund fann jag mig liggandes på marken,
med hans snövita skinkor smärtsamt nära mitt anlete.
Sakta sakta förde han dem närmare och närmare mig,
precis så nära att hans ringmuskel näst intill snuddade vid min vibrerande nästipp.
Sedan låg vi så, i flera minuter, och bara andades.

*konstpaus*

… Och sedan fes han.
Det var som om jag försvann för en stund,
och när jag vaknade igen, då var han försvunnen.
Jag tror mig ibland se honom komma gående där på landsvägen.
Tycker mig ibland kunna höra ljudet av hans varma luft mot min kind.
Men han är borta. Borta likt en vind.”

6. … Nyser när jag tänker på mysiga saker. Det är bland det konstigaste med mig. Det kommer alltid när jag har lagt mig på kvällen. Kramar kudden i vanlig ordning. Tänker på hur mysigt det vore med en söt flicka istället… ATCHOO! … ATCHOO! Det kommer alltid två gånger också, no more no less. Märkligt. Det var med på ”Fråga Olle” en gång för många år sedan, men då var det en snubbe som hade samma sak när han tänkte på sex. Ingen hade hört talas om det. Men jag, jag kände igen det. Men mysteriet fick ingen lösning.

Men om ni nånsin ser mig nysa så behöver det nödvändigtvis inte betyda att jag just tänkt på mys och gos, för jag har aldrig varit med om att det hänt någon annanstans än i sängen. Och om ni nu är så lyckligt lottade att ni får följa med mig dit och jag nyser där så behöver det inte betyda något för det, ty jag har aldrig varit med om att det hänt när någon annan varit med. Så är det.

Ibland händer saker som förvånar mig något så fruktansvärt. En sån sak hände idag. Jag var påväg hem, hade precis klivit av bussen och tänkte köpa mig en kebab att förtära. Men först gick jag till bankomaten för att ta ut lite pengar, har ca 60 kr i plånboken.

När jag matat in kortet och kodförfrågan var ett faktum slog det mig… Vad har jag för kortkod? Jag testade det jag har när jag surfar in på internetbanken och fick veta att denna var ogiltig. Så det var inte samma. Nähej. Jag ställde mig då och funderade ett tag. Efter ett tag gjorde jag ett nytt försök med en annan kod. Nej, inte den heller. Det var bara att inse faktum. Jag hade blivit CP.

Jag har fortfarande inte kommit på vad jag har för kod. Jag använde denna så sent som igår, och nu är det som bortblåst från min ack så förvirrade hjärna. Jag tror att jag har kommit på det, men då det är mitt sista försök innan de tar kortet vågar jag inte testa förrän jag är säker.

Man kan ringa kundtjänst om detta, vilket jag genast kollade upp när jag kom hem. Jag kom hem 18.05. Kundtjänsten stängde 18.00, och öppnar igen på måndag. Jaaahapp.

Hahah, jag tog fel buss hem idag. Måste fått hybris på stationen eller något, för jag tittade inte vilken buss jag klev på. Och trött som ett as var jag givetvis också, så jag satt och nickade hela resan. Plötsligt tittade jag mig omkring och insåg att jag var i tjottahejti. Närmare bestämt Hallunda.

Var riktigt obehagligt ett tag där. Insåg att jag inte hittade hem därifrån, att det inte gick några bussar, samt att batteriet på min mobil näst intill var slut. I några minuter funderade jag på om jag skulle tvingas vänta till klockan ett då första nattbussen gick. Men som tur var så kom där en annan buss med en trevlig chaufför jag kunde fråga.

Och nu sitter jag här. I min varma trygga lägenhet. Nästa gång tittar jag en gång extra på bussnumret. :’)