Hörni… Efter att ha lagt upp ”Matlagning med Daniel, del 4” så har många människor hört av sig till mig. Det har varit väldigt mycket förfrågningar om att jag ska komma hem till dem och laga korv. ”Snälla Daniel, du som är en sådan mästerkock i korvdjungeln, KAN inte du lära mig att steka en rejäl bratwurst?”. Det har tydligen blivit en tittarstorm efter programmet, och jag har förvandlats till rikets främste korvlagare.
På förekommen anledning vill jag då att ni ska veta sanningen, kära läsare. Jag är inte så proffsig som jag verkar. Och för att förklara detta så måste jag berätta fortsättningen på lördagskvällen.
Omkring midnatt, efter intensivt Xbox 360-spelande, gjorde hungern sig påmind. Undertecknad steg då upp och började, iförd endast kalsonger, att steka på ett par korvar. Det blev inte chorizos denna gång, utan endast två hotdogs från Dennispaketet (fun fact: när jag var liten trodde jag att Dennispaketet, som alla politiker pratade om, handlade om korvarna).
Och det visade sig ju bli en enda stor cirkus. Först placerade jag stekpannan i läge, och kladdade i en klick olivolja. Sen gick jag tillbaka och spelade ett tag, eftersom jag vet att det där med att värma upp pannan brukar ta tid.
Så blev det givetvis inte. Efter ungefär tio minuter drogs min fokus åt annat håll, när hela köket var rökfyllt. Jag har aldrig varit så glad över att jag inte äger någon brandvarnare! Istället rusade jag fram, tog bort stekpannan där oljan legat och gosat till sig ett bra tag, och begick sedan det ödesdigra misstaget att försöka duscha den i diskhon. ”FFFFSSCCCHHH” lät det, medan rökutvecklingen blev ännu värre. Det var bara att krypa till korset och öppna ett köksfönster.
Efter att ha ”fisfläktat” ut röken ur fönstret, försökt skrubba bort den gravt inbrända oljan, och slutligen diskat alltihopa, skulle jag försöka mig på korvstekandet. Lite olja i pannan och sedan två korvar. Inom sekunder var de båda fastbrända. Gud så jag svor där, i min nakenhet.
Jaha. Jag slet loss korvarna, och sedan var det bara att göra om proceduren med skrubbandet och diskandet. Sedan i med två nya korvar. Dessa fick jag rulla runt i stekpannan i princip konstant, men det gick ju det också. När korvarna fått hyfsad färg, men mest för att jag tröttnat, tog jag ur dem. Sen åt jag.
Så… Ja. Nu vet ni. Det här med korvar är egentligen inte min grej.
Det finns stunder då jag känner mig som en pensionär när det kommer till datorer och internet. Häromkvällen blev jag satt på pottan ganska rejält.