Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

Vilken extremt händelserik dag! Jag vet knappt var jag ska börja, men nu börjar jag ändå:

Först var jag i matvaruaffären och handlade lite vadderade kuvert för att skicka diverse traderavinster i. Hos posten får man ingen kasse att lägga kuverten i, så jag var tvungen att köpa en sån för egna pengar. Och det känns alltid lite utvecklingsstört att bara köpa en kasse för en och femtio, så jag köpte en julmust också. Sen föll jag för affärens trick, att placera småsaker precis vid utgången, så jag plockade på mig någon sorts ask med torkade bär eller något. Funderade inte så mycket på vad som var i, det kunde ju varit avföring så vitt jag vet, men det lät gott.

När jag skulle betala asken med avf… bär, så uppstod det problem. Den hade inte någon som helst streckkod. Affären har nämligen en sån där självhjälpshistoria, så man får ju scanna sina egna prylar. Hur som helst fick något slags biträde hjälpa mig att trycka in koden manuellt. Det verkade dock bli aningen fel.

Lite magstarkt för min smak. Jag ropade tillbaka nissen, och sen blev det rätt.

Sen gick jag på McDonalds och handlade middag. Ja, sån är jag. Där var de drabbade av en enorm driftstörning. En riktigt ruskig historia. Fantan var slut! Tjejen i kassan frågade om jag ville ha Fanta exotiska frukter istället, varpå jag svarade ”Nej fy fan”. Inte kunde hon veta att jag groggade med det när jag var 19 år, och inte har kunnat dricka det sen dess.

Och just det, en sak till. På vägen hem gick jag förbi en tjej. Våra blickar möttes en kort stund. ”Hej” ropade hon, och lagom till att jag lyckats processa det faktum att hon möjligen kan ha sagt till mig eftersom hon trots allt tittade på mig, så hade vi båda gått skilda vägar. Spännande.

Hur var er dag, kära läsare?

Vilken jävla mardrömseftermiddag. Hela dagen gick bra, som de i allmänhet gör nu för tiden (för nytillkomna läsare så led jag av daglig ångest för ungefär ett år sedan), men vid 16-tiden smällde det till. Först blev jag ljuskänslig; jag fick kisa för att se vad som hände på datorskärmen, och det kändes som att hela rummet snurrade.

Jag gick in på toaletten och defekerade en stund. Det blev inte bättre efter det, utan istället tillkom en stark feberkänsla och illamående. Så då satt jag där en stund. Vid 17 åkte jag hem.

Jag satt på bussen och var rädd för att kräkas eller svimma. Hyperventilerade lite. Sen försvann känslan för en stund, lagom till jag fick kliva av och gå mot pendeln. På tåget kom känslorna tillbaka. Jag satte mig längst bak, med benen i kors och händerna knäppta. Flera gånger gick tankegångarna som att jag inte skulle klara mig hem, men snart var jag hemma och hade klarat det. Det gick endast åt två bett i armen och en nypning i låret.

Att jag fick ångest av att må dåligt är det inget tvivel om, men var de utlösande känslorna också ångest? Varför då i så fall? Jag känner mig inte ångestfull. Jag känner mig seg och sexuellt undernärd, men det är en helt annan sak än ångest.

Om min kropp försöker säga mig något så verkar den tala ett helt annat språk än jag. Jag kanske borde svälja ett sånt där reselexikon. Frågan är bara på vilket språk. Bäst att stoppa i sig en av varje.

Wow, nu börjar Daniel Werner att bli lite vuxen.

Vuxenpoäng 1: Jag köpte precis en stekpanna och ett strykjärn för mina egna pengar. Fattar ni? En fucking stekpanna och ett fucking strykjärn. Det är galet.

Vuxenpoäng 2: Jag ska precis försöka mig på konststycket att tillaga egen guacamole. Jag ser framför mig hur det hela tar en fruktansvärd vändning, och att jag hittas död i lägenheten om några veckor.

Dödsorsak: Kvävning orsakad av en hel avokado nedstoppad i halsen. Polisen kommer att avskriva ärendet som en olyckshändelse, eftersom jag ”inte visste hur man gör guacamole”.

Var på det lokala kebabstället idag.

Jag:  Hej! En kebabtallrik med pommes, och två Sprite tack.
Kebabgubbe: *plockar fram EN sprite*
Jag:  Jag kan ta TVÅ Sprite.
Kebabgubbe: Oj oj oj… Törstig idag?
Jag:  Javisst serru! *gör reflexmässigt en extremt töntig dricka-gest*
Kebabgubbe: … Eller ska du ha till groggvirke?
Jag: Haha, nej, inget sånt.
Kebabgubbe: Du kanske kör en vit månad?
Jag: Jag kör ett vitt… liv, faktiskt. Nästan i alla fall.
Kebabgubbe: Jaså? Det låter hur bra som helst.
Jag: *bittert* Nja…

Herr Otrevlig var precis ute och skulle posta två paket. På väg till posten gick han förbi två stycken säljare, som stod vid ett sånt där flyttbart bord.

Säljare: Hej! Bryr du dig om miljön?
Herr Otrevlig: Nej.
Säljare: Haha, inte?!
Herr Otrevlig:

Herr Otrevlig postade sina paket, och insåg sedan att han var tvungen gå förbi säljarna en gång till på tillbakavägen. Samma kvinnliga säljare stannade honom.

Säljare: Vad sa du egentligen, hade du Fortum som elleverantör?
Herr Otrevlig: Va?
Säljare: Vad svarade du på frågan om du har Fortum som elleverantör?
Herr Otrevlig: Det sa jag inget om, för du ställde aldrig den frågan.
Säljare: Vad sa jag då?
Herr Otrevlig: Du frågade om jag bryr mig om miljön, och då sa jag nej.
Säljare: Just ja! Varför då?
Herr Otrevlig: För att om jag hade sagt ja så hade du börjat prata om dina papper där.
Säljare: Haha! Men har du Fortum?
Herr Otrevlig: Nej. Men tack ändå!

Det är inte det att Herr Otrevlig inte tycker om säljare, men han vill bara inte att de ska sälja saker till just honom.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27