Somliga går med trasiga skärp
Säg, vad beror det på
… Ja, kanske att man använt samma skärp varenda dag i exakt två år, och att skärp i allmänhet inte har en längre livslängd än så.
Igår klarade jag då äntligen Zelda, och kan konstatera att det var ett episkt spel. Hör ni det? EPISKT! Däremot innehöll spelet en hel del… ska vi säga, enerverande moment. Bland annat fanns det ett extra-uppdrag där man skulle spöa åtta bossar på raken för att få den bästa skölden i spelet. Och den skulle givetvis jag ha.
Så jag påbörjade utmaningen, väl medveten om att det skulle ta hus i helvete om jag misslyckades. Efter att ha dödat fyra bossar så tryckte jag på fel knapp och valde att jag ville börja om från början. Det var roligt bara det. Jag bet hårt i insidan av kinden, och satte mig sedan och började om. Försök nummer två kom jag faktiskt till boss nummer sju av åtta, men förlorade för att jag gjorde en sak samtidigt som spelet ville göra en annan sak. Då orsakade det hela en bugg, och det jag gjorde registrerades inte. Så kan man väl säga, utan att gå in på nördiga detaljer.
Så då förlorade jag igen, och tog väl det hela ganska bra. Här är resultatet:
- En handkontroll i golvet. Den höll.
- Ett bett i min egen axel. Den höll också.
- Ett krossat glas, mest för att få ha sönder något. Det höll också, men efter några upprepade kast slutade det att hålla.
Nu får ni inte tro att jag är helt sjuk i huvudet bara. Som någon som slår sönder halva lägenheten när han förlorar i ett simpelt tv-spel. Så är det faktiskt inte. Tvärt om; jag har full kontroll hela tiden. För det första så var glaset i fråga ett McDonalds-glas jag fick gratis. Och för det andra så kastade jag det mot botten av en papperspåse, för att slippa behöva plocka upp alla skärvor efteråt.
Det, mina vänner, är kontroll.
Här har vi en person som, istället för att leta efter en väldigt specifik människa med specifika intressen, har valt att nå ut till en lite bredare målgrupp. Vem han är? Spelar ingen roll. Vem hon är? Spelar ingen roll.
Det bara måste vara en norrlänning.
Jag var på posten idag, och såg att det börjat en ny tjej där. Jag tittade på henne en stund, medan hon hjälpte en annan kund, och kom på mig själv med att ha ganska… speciella tankegångar. Jag kan verkligen inte avgöra om hon är gothare eller zigenare.
Har någon människa i världshistorien överhuvudtaget tänkt en sådan tanke förut?
Gissa vem jag satt bredvid på bussen i morse! Gör det. Kom igen. Gissa nu!
… Det var Kissie! Detta är sanning, bröder och systrar. På min lilla buss mot jobbet klev denna storbloggerska och modeikon på. Smal som ett Biafrabarn, totalt översminkad och med botoxade ankläppar i nästan samma storlek som sillisarna.
Det här är stort. Så stort att jag ska skriva det i min rosa dagbok med ett hjärta på.
Nu, mina vänner och tillika läsare, behöver jag er värdefulla input på en sak.
Ibland, dvs en eller två gånger i månaden, köper jag med mig mat från det lokala thaistället. Och det är inte så att jag kallar all asiatisk mat för thaimat, utan det står verkligen ”Pang’s thai”. Och det är inte så att jag kallar alla asiater för Pang, utan det står verkligen så. Bra. Då var det utrett.
När jag beställt min mat och betalat så brukar jag av naturliga skäl få vänta några minuter, och då står jag mest och tittar runt där inne. Då har jag märkt en lite egendomlig sak. Pang-filurerna har två små skålar bredvid kortautomaten. En med ett gäng mynt i; mestadels enkronor. Och sedan en skål med billigt godis (ni vet, sån där kola med fruktsmak, som i princip är det billigaste godis som någonsin går att framställa).
Det finns ingen lapp med pris någonstans, så då har jag flera gånger varit så fräck att jag, i väntan på maten, har nallat därifrån. Ganska indiskret dessutom; jag har helt enkelt stoppat ner mina långa fingrar, tagit en kola eller två, ivrigt slitit av pappret, och sedan ätit kolan framför de stackars människorna.
Dock slog det mig häromdagen; tänk om kolan är för dem som ger dricks? Eller tänk om kolan kostar något? Och då har jag kommit där och tagit. Tänk om de hatar mig i smyg? Tänk om de har kissat i den röda curryn som straff?
Vad tror ni? Står kolan till allmänhetens förfogande, eller har jag – som den vita mannen – bara stövlat in och käkat upp det de annars tar betalt för?
Året är 2011. Morgondimman ligger tät. En ung och mycket viril gosse har precis klivit av bussen och ska börja färden mot arbetet, när en främmande människa plötsligt träder fram ur dunklen och ropar på honom.
Okänd tant på gatan: Hallå där!
Jag: *fortsätter att gå*
Okänd tant: Hallå där!
Jag: *fortsätter att gå men möter hennes blick och ser att hon tittar på mig*
Okänd tant: Hallå!
Jag: Eh, hej?
Okänd tant: Är du möjligen sugen på att byta jobb?
Jag: Nej.
Okänd tant: Eller är intresserad av…
Jag: Nej.
Okänd tant: Men du kanske vill ha en liten frukostpåse ändå?
Jag: Ja!
Okänd tant: *lämnar över en kasse med en festis och en bit knäckebröd i*
Jag: *utan att se efter vad som är i* Tack!
Okänd: Jag lägger ner blanketten i påsen.
Jag: Ja, gör det! Hejdå!
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
