Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.
Jag har köpt soffa, bit… go’vänner! Den kostade skjortan och femtio, och jag gick ut ur affären alldeles knäsvag.
Så just nu känner jag mig som Blondinbella. Blondindanne. Bloggandes om sitt senaste möbelinköp. Jojo! Det är så det börjar. Sen kommer ni få se dagens outfit, och läsa om hur jag åt lunch på Noppes och hur jag gick ut och mys-shoppade med mina vänninor.
Det får inte ske. Glöm att jag sa nåt!
Kan inte min mage bara ta och dra åt helvete?
Idag har jag varit illamående konstant från 07.30 när klockan ringde (den borde ringt en timme tidigare, men pga att Apple inte förstår att människor i andra länder använder sig av vinter- och sommartid, så gick dessa planer åt pipan) till i skrivande stund. Har jag inte ätit nåt så säger Herr Mage ifrån. När jag väl äter nåt så tycker Herr Mage att även det är oacceptabelt.
Ikväll tittar jag på inget mindre än Let’s Dace! Det är nåt nytt från TV4, men visst tusan verkar det bra.
Sen vill jag berätta att jag inte tycker om att ha vänsterjusterade bilder i mina inlägg, när jag inte har text nog att få själva texten att omsluta bilden. Så därför tar jag här tillfället i akt att skriva att jag har haft en väldigt bra dag. Jobbet kändes som det var över på en pisskvart, jag käkade kycklingsouvlaki med pommes till middag, jag skrev över hela min mage med bläckpenna och ni får inte veta varför, och när jag kom hem hade jag fått min nya Nintendo 3DS. Visserligen hade den en död pixel, så jag ska försöka få den bytt. Men ändå!
Sådär, då var det utrymmet igenfyllt av text. Jag önskar er alla en synnerligen trevlig kväll. Kram.
Jag spelade precis lite Wii Fit igen. Heter det spelade när det handlar om ett träningsspel förresten? Knepigt. Vad säger SAOL?
Hur som helst. Efteråt var jag så trött att jag inte riktigt var vid mina sinnens fulla bruk, men jag ville ändå försöka stoppa i mig något. En banan direkt efter träning ska ju vara bra sägs det. Tyvärr har jag ingen sådan på lager, så jag tänkte ”next best thing” och tog några nävar chips. På grund av ovan nämnd trötthet råkade jag dock slå till hela påsen, så allt givetvis åkte ut på golvet.
Så de stackars själar som eventuellt råkade se in genom fönstret på Casa de Werner fick ikväll skåda en svettig man iförd endast kalsonger och strumpor, som åt chips från golvet. Det är det som kallas misär.
Idag kände jag mig korkad på jobbet. Jag fattade inte att den IP som syns i disten, som inte har någon TTL eller age, är default gateway. Självklart, eller hur? Så då kände jag mig korkad. Som en jävla bluff.
Sen skulle jag handla toalettpapper, fettlösare och sweet chili-sås; hela kostcirkeln. Självbetjäningskassan krånglade som vanligt, och jag fick höra ”lägg varan i kassen på packhyllan” hundra gånger trots att var-jäveln redan var i kass-jäveln på pack-jävel-hyllan. Ungefär där var min Sims-kristall ganska röd, och jag gick mot hemmet.
Angående hemmet kan jag bara säga en sak. Känslan av att komma hem till en tom lägenhet. Visserligen hade jag städat den i helgen, så det var i alla fall inget bombnedslag jag kom hem till. Men ändå. Så jävla tråkigt ibland.
Jag pratar lite med en 25-årig tös på en icke namngiven nätcommunity.
Jag: Hej där!
Hon: Hej hej…
Jag: Hur står det till denna vackra sommarmorgon (nästan)?
Hon: Ja det var väl lite å ta i kanske? Men snart är vi där hoppas jag 😉 Det är bara fint tack! Sj?
Jag: Haha, litegrann kanske. Jodå, det är bara fint här, sitter på jobbet och hjälper stackars vilsna kunder. Vad gör du och hur går det?
Hon: Ska läsa nu…. hej.
Förstår ni varför man tappar lusten ibland?
