Det fanns en gång i tiden då jag twittrade. Jag skrev spännande saker som att jag hade ont i magen och att jag var påväg hem från jobbet och att jag åt ris till middag. Ni vet, sånt där viktigt här i livet.

Men så insåg jag hur onödigt allting var, så jag slutade. Och för att göra en lång historia väldigt kort: nu har jag börjat twittra igen. Och denna gång försöker jag skriva lite mer bloggliknande saker (vilket jag hoppas är en bra sak). Men eftersom jag varit borta från twitterscenen så länge så har jag i princip inga som följer mig. Jag såg precis att min favoritbloggare (jag tänker inte säga vem, för då kommer ni bara börja läsa hans blogg istället för min!!!) hade över 1100 följare. Så man blev ju lite ledsen.

Nu behöver jag således er hjälp. Följ mig på twitter. Det kommer bli skoj. Det kommer bli som en oändlig kavalkad av den godaste mat och det bästa sex ni haft. Samtidigt.

Ursäkta för denna skamlösa reklam av mig själv och mitt twittrande. Men som ni förstår är det för allas vårt bästa.