Sånt där som ockuperar ens ack så sjuka sinne.
Hehe.
Jag avskyr när folk skriver ”hehe”. Det låter som sättet en pedofil skulle skratta på. I morse när jag satt på pendeln så satte det sig en medelålders man bredvid mig. Han såg ut som en sån.
Jag kan se det framför mig. När den svettiga gubben i fråga precis har rättat till sin comb-over och sedan satt klorna i en stackars gosse, då kan jag ge mig fasen på att han skulle säga ”hehe”.
Ibland har man kanske tråkigt. Då kanske man sitter på Facebook och planlöst surfar igenom folks vänner, kanske för att se om man hittar någon att äta glass med i sommar. Då, ibland, kanske man hittar någon som verkar intressant. Då kanske man tittar på de gemensamma vänner men har med den personen, ser vilken sorts människor det är. De som alltid satt längst bak i klassrummet i högstadiet t.ex. Då loggar man ut.
Jag är trött på alla amerikanska videobloggare på youtube som lägger upp klipp efter klipp, alla med exakt samma dramaturgi. Ray William Johnson, den tramsbyxan, är ett exempel.
Det är alltid samma sak. En mening per kameravinkel ungefär. Så en komplett film kan bestå av ungefär 400 miljarder klipp. Vilket får. Allt. Att bli. Så jävla. Ryckigt.
Alla gör såhär. ALLA! Vad är grejen? Är det någon som suttit och funderat ut att det blir roligare att se på videoblogg på det här sättet, och därför måste alla göra likadant? Är det den nya industristandarden vid skapande av videobloggar?
Människan har gått på månen. Man kan transplantera in organ från grisar. Man kan få trasiga nerver att växa tillbaka, kristna och muslimer att dela kyrka, och diktatorer avsatta.
… Men ändå finns det fortfarande inga diskmaskiner som är gjorda för djupa tallrikar.
Det här ska bli ett nytt element på den här bloggen. Jag sitter ofta hemma och känner att jag är trött. Trött på allt som får uppmärksamhet nu för tiden. Således ska jag börja lista dessa saker, för att få ut mina aggressioner på sätt som inte involverar onani.
Den här människan är jag trött på. Beenerkeekee19952 kallar han sig på fenomenet internet, och han sysselsätter sig med att mima till populärmusik.
Först och främst, innan hundratals arga PK-tanter stormar sönder kommentarsfunktionen, så vill jag påpeka att han uppenbarligen har någon sorts medfödd sjukdom och det naturligtvis är tråkigt. Men det är ingen ursäkt. Han har alldeles för många fans (sa han bittert). Jag menar, själv lider jag av en mage som är som ett polskt fuskbygge, en redig social inkompetens och det faktum att jag inte får ligga så ofta jag vill, men ni ser inte miljontals människor dyrka marken jag går på för det.
Mr Beenerkeekee mimar alltså till det som spelas på radio. Typ Rihanna, 50 cent, Shakira, Justin Timberlake, Lil Wayne, bla bla, bla blej. Jag blir trött bara jag radar upp allting. Dessutom är han sjukt dålig på det. Det är väl snarare ljud han mimar istället för ord. Jag kan ge honom en sak, och det är att han är en jävel på att spela teater under tiden. Han flaxar, gör poser och har sig. Och det var ju kul första gången man såg det. Inte efter hundra olika videos med exakt samma innehåll.
Herrejävlar vilken röd hud jag ser ut att ha på klippet nedan. Jag ser ut som Hellboy.
Jag har för mig att det finns nåt syndrom som drabbar tvillingfoster, där en tvilling snor all näring så en blir stor och en blir liten när de kommer ut. En av tvillingarna, minns inte vilken, blir iaf väldigt röd. Hur som helst, det har inte jag. Det är kamerans fel. Jag vill bara påpeka det.
An early study by Plaut and Kohn-Speyer (1947) found that horse smegma had a carcinogenic effect on mice.
Jag tror att vissa forskare har lite för mycket fritid… och kanske en hel del issues.
