Kategori

Tankar

Kategori

Sånt där som ockuperar ens ack så sjuka sinne.

Tankar

31 i förrgår

Inga kommentarer

I natt drömde jag att jag precis hade fyllt år, mycket äldre än vad jag egentligen är, och nu var ute och firade detta med inga mindre än Filip och Fredrik. Vi var på något snuskigt hak tillsammans med säkert sju andra män i samma ålder. Där satt vi nu och snaskade på varsin hamburgare.

En av dessa män var lite småstörig, så när han skulle gå och hämta mer fanta visade jag mitt missnöje inför hela gruppen: ”Alltså, kan ingen döda honom?”

Filip och Fredrik blev upprörda. ”Döda? Varför säger du så? Vadå döda?” frågade de äcklat. Märklig stämning uppstod. Sen vaknade jag. Varför drömmer jag om anstiftan till mord?

Läs mer
Tankar

Kexchoklad – skapat av djävulen?

7 kommentarer

Det här med kexchokladätandets ädla konst är farliga saker, har jag fått lära mig den hårda vägen.

Det känns som att hela dess existens är programmerad att straffa den som försöker äta. Vid varje tugga lossnar miljontals mikroskopiska flagor, som sedan faller ner och sätter sig mellan stolen/soffan och ens oskyldiga manskropp.

Någon timme senare reser man sig, för att märka att allt har smält ihop och bildat en stor, ond chokladfläck på byxorna. Oftast precis på ett sätt så det ser ut som att man bajsat på sig, vilket såklart är uppskattat.

Läs mer
Tankar

Inte så lätt att vara jag alla gånger

15 kommentarer

Jag känner ganska ofta att jag vill lägga ner den här bloggen.

Jag har sagt det flera gånger. Publicerat inlägg om att jag lägger ner alltihop. Sen har jag hejdat mig. Ångrat mig. Tagit bort inlägget och ersatt det med någon lättsmält humoranekdot.

Men faktum kvarstår att jag börjar bli ganska trött. Trött på mig själv, och vad jag använder bloggen till. Den är trots allt ingenting annat än ett verktyg för min egen bekräftelse. Jag vill att alla ska tycka om den här bloggen,och att alla ska tycka om mig. Så fort jag får negativ respons på ett inlägg så tar jag det personligt och blir deppig.

Som idag. Nu hände det visserligen på Twitter, men det är samma princip där. Twitter är ett rent helvete när man har låg självkänsla. De som följer en blir man lite glad för, men om någon avföljer en blir det en personlig katastrof varje gång. Idag avföljde en gammal kollega mig. En person som jag tycker väldigt bra om, och som har läst den här bloggen i många års tid. Nu avföljde han mig eftersom vi inte setts på väldigt länge, och för att ”det blev lite för mycket”. Jag blev lite för mycket. Och det är nog samma på bloggen.

Det kändes ungefär som att Robin hade bett Batman fara åt helvete. Dvs hemskt. Genast fick jag flashbacks till när min dåvarande bäste vän Patrick sade upp bekantskapen med mig för att jag blivit för självömkande och tråkig. Nu händer samma sak igen. Alla försvinner ur mitt liv. Flickvänner gör slut, vänner orkar inte med mig.

Nu vet jag väl kanske någonstans att han inte ogillar mig för det. Men i mitt stilla sinne känns det faktiskt väldigt ofta som att ingen tycker om mig.

PS. Ovanstående inlägg skall inte tolkas som ett rop efter bekräftelse, även om det må verka så. Jag vill bara, typ, berätta hur jag mår.

Läs mer
Tankar

Jag förstår varför Nanna är singel

12 kommentarer

För några månader sen skrev jag det här inlägget. En lång rant om hur jag tycker att vissa tjejer har en ganska äcklig syn på de fördelar de har när det kommer till nätdejting. Och absolut, man kan diskutera huruvida det bör klassas som fördelar eller nackdelar, hela den här grejen att tjejer i regel får massor av mail från sugna killar. Många män är konstiga äckel, det är inget nytt. Men inte alla. Vissa vill bara ha lite kontakt. Även dessa ratas på ett cyniskt och arrogant sätt.

Och idag läste jag det här inlägget, på Nanna Johanssons blogg.  Nanna är vad jag förstår nån sorts serieritare och krönikör, med en touch av feminism. Hon är tydligen nybliven singel och har således registrerat sig på en dejtingsajt. Så långt inga problem, vi ska alla den vägen vandra (om vi nu inte föredrar att sitta på krogen och pimpla). Men redan efter någon veckas medlemskap har hon börjat hänga ut mail från medlemmar.

Att man hänger ut otrevliga killar är helt rätt. Killar som kommer med sexuella anspelningar direkt efter ”hej”? Go for it! Killar som beter sig allmänt hotfullt? Absolut. Skit ska skit ha, så är det ju.

Men vad har egentligen den här killen gjort för ont?

Kille: Hej, måste säga det du redan vet, att du är jävligt snygg! 🙂
Nanna: Ja. Min far måste ha varit tjuv, eftersom han tog himlens vackraste stjärnor och satte dem i mina ögon.

Eller den här?

Kille: Kan jag vara något för dig?
Nanna: Det beror på. Föredrar du ”normalt” sex, utan bruk av t.ex clownskor? I så fall är jag inte intresserad.

Eller… Den här?

Kille: Tjaaa, allt bra med dig ikväll? Härlig bild du har, nice nice! 😉 Vad har du för dig då?
Nanna: Just nu umgås jag med min katt pluppan. Hon vill också hälsa på dig. Jag lyfter upp henne så hon får skriva själv. Här kommer hon: lmjkn xzcds
Kille: Haha! 😉 Hej Pluppan! Vad har du pysslat med ikväll då hottie?
Nanna: sdffsdb mölm,,, dfdvf nkn

Eller varför inte den här killen? Vad har han gjort för fel, mer än att han inte skrivit ett tillräckligt långt brev för att tilltala Nanna?

Kille: Sugen på att chatta?
Nanna: Okej, om du lovar att svara ärligt vad jag än frågar dig.
Kille: Självklart, förväntar mig detsamma av dig. Det skulle vara ganska tråkigt och meningslöst om vi satt här och ljög för varandra. Eller?
Nanna: Precis. Så, första frågan: Vad står det för siffror på ditt VISA-kort (inkl. de tre sista på baksidan)?

Sure, jag kan se det roliga i svaren. Även jag har sån där ”humor” som man ska ha nu för tiden. Men skrattet fastnar lite i halsen när det ändå känns som att det är en ganska tråkig människosyn som ligger bakom. Eller kanske snarare manssyn. Eller åtminstone man-på-internet-syn. Ja, många män på internet är dumma i huvudet. Men vissa söker bara lite kontakt. Man kan ju faktiskt tacka nej på ett snällt sätt.

Till de tjejer det berör: Bara för att ni är bortskämda med internet-uppmärksamhet så får ni inte tappa er ödmjukhet!

Läs mer
Tankar

En tragisk berättelse

4 kommentarer

Jag har velat berätta min historia så länge. Men det har bara inte gått. Ni måste förstå mig. Jag menade aldrig att dölja nåt för er, det kändes bara för tungt.

Ikväll känns det äntligen som att tiden är inne. Ni förtjänar att få veta. Få veta mitt beslut.

Läs mer
Tankar

Argbiggor får Jesusbarnet att gråta

6 kommentarer

Jag har något slags problem med arga kvinnor.

Och innan feministmaffian fullständigt vrålar ut förutfattade meningar om att detta är på grund av att jag inte tillåter kvinnor att visa känslor så vill jag förklara att det inte är så. Jag blir helt enkelt bara rädd för dem.

För ett helt gäng med år sedan så dejtade jag en tjej som jag hade döpt till kodnamnet ”Fetischen”. Det hade jag gjort eftersom hon gillade rätt märkliga saker. Första gången vi träffades hade hon exempelvis tagit med sig en sån där degsporre, som hon ville använda i nåt sexuellt sammanhang som jag inte alls hade lust att ställa upp på.

Redan efter några timmar tillsammans hade det skurit sig mellan oss, och hon var fly förbaskad över ett ogenomtänkt ordval från min sida. Jag hade på skämt kallat hennes amatörmodellportfolio för porr, och det var väl ungefär som att åka till Iran och kalla Koranen för fantasy. Inte smart. Det formligen brann i hennes ögon, medan jag kände mig som en valp som precis blivit uppträngd mot väggen av en pansarvagn eller tre.

Efter ett par träffar av samma karaktär bestämde jag mig för att inte träffa henne igen. Men lagom till att jag insett det så insåg jag även att hon hade glömt sina P-piller hemma hos mig. Hur det hade gått till vet jag inte ens. Men jag var absolut inte redo att höra ljudet av små barnfötter med denna kvinna, så jag förstod ganska snabbt att pillren var nånting som hon behövde få tillbaka. Så vi bestämde träff på T-Centralen. Det var mitt under den värsta rusningstrafiken, så en man råkade stöta till Fetischen när han skulle gå förbi. Hon ropade efter honom, ett gäng med glåpord. Jag blev rädd och lät bli att säga nånting om mina planer att avveckla förhållandet. Det gjorde jag istället lite senare, på säkert avstånd. Fegt måhända, men jag har åtminstone båda pungkulor kvar.

Några år senare var jag på dejt med en annan tjej. Vi hade köpt varsin hamburgare, och var på väg hem till mig för att – ganska logiskt – äta dessa. Men innan vi hunnit hem råkade vi gå förbi en redlöst berusad man som kräktes i rännstenen. Det är nackdelen med att bo nära en pub. Mannen stod lutad mot en vägg och SKREK ut spyorna. Det var det värsta jag hört! Eftersom jag har kräkfobi tyckte jag att allt var extremt obehagligt. Tjejen ville väl förmodligen bara vara snäll, så hon skrek åt mannen att hålla käften. Men det slog bakut ganska rejält. Där och då förvandlades hon till en argbigga, varpå jag blev rädd och attraktionen försvann lika snabbt som den kommit.

Jag vet inte varför jag har så lätt att bli avtänd av sånt här, men förmodligen ännu en sak att gå i terapi för.

Läs mer

Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Ladda mer