Warning: compact(): Undefined variable $spacious_style in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/content.php on line 36

Jag känner ganska ofta att jag vill lägga ner den här bloggen.

Jag har sagt det flera gånger. Publicerat inlägg om att jag lägger ner alltihop. Sen har jag hejdat mig. Ångrat mig. Tagit bort inlägget och ersatt det med någon lättsmält humoranekdot.

Men faktum kvarstår att jag börjar bli ganska trött. Trött på mig själv, och vad jag använder bloggen till. Den är trots allt ingenting annat än ett verktyg för min egen bekräftelse. Jag vill att alla ska tycka om den här bloggen,och att alla ska tycka om mig. Så fort jag får negativ respons på ett inlägg så tar jag det personligt och blir deppig.

Som idag. Nu hände det visserligen på Twitter, men det är samma princip där. Twitter är ett rent helvete när man har låg självkänsla. De som följer en blir man lite glad för, men om någon avföljer en blir det en personlig katastrof varje gång. Idag avföljde en gammal kollega mig. En person som jag tycker väldigt bra om, och som har läst den här bloggen i många års tid. Nu avföljde han mig eftersom vi inte setts på väldigt länge, och för att ”det blev lite för mycket”. Jag blev lite för mycket. Och det är nog samma på bloggen.

Det kändes ungefär som att Robin hade bett Batman fara åt helvete. Dvs hemskt. Genast fick jag flashbacks till när min dåvarande bäste vän Patrick sade upp bekantskapen med mig för att jag blivit för självömkande och tråkig. Nu händer samma sak igen. Alla försvinner ur mitt liv. Flickvänner gör slut, vänner orkar inte med mig.

Nu vet jag väl kanske någonstans att han inte ogillar mig för det. Men i mitt stilla sinne känns det faktiskt väldigt ofta som att ingen tycker om mig.

PS. Ovanstående inlägg skall inte tolkas som ett rop efter bekräftelse, även om det må verka så. Jag vill bara, typ, berätta hur jag mår.

15 kommentarer

  1. Ibland behöver man bara ta paus från allt, bloggande, twittrande, facebookande… Känns svårt för stunden, men efter ett break tar man saker på ett annat sätt. Eller ”man”, jag kan bara tala för mig själv iofs, men du fattar vart jag vill komma.

    I vilket fall är du en jättehärlig människa. Det är synd att du inte inser det själv!

  2. Jessica, snart inte längre Umeå-bo. Svara

    Daniel, om du bara visste vad din blogg betyder för mig. Hur glad jag blir så fort jag ser på bloglovin att du har skrivit ett nytt inlägg och att du är den första av alla de andra nya inläggen som jag läser först! Du är en sån otroligt rolig människa och du måste vara väldigt rolig att umgås med! Jag önskar att jag hade upptäckt din blogg tidigare för det hade förgyllt mitt liv så mkt tidigare, vilket det verkligen hade behövt. Samtidigt så förstår jag att du bara vill lägga ner din blogg för sådana tankar har jag med haft om min egen eftersom jag bara blivit så trött på mig själv och att jag alltid skrev om så deppiga saker….men jag har inte gjort det…främst för att flera års dokumentation försvinner.
    Du är inte alls ensam om att må dåligt just nu iaf. I fredags hade jag ett seminarium from hell där en examinator skulle opponera på mitt ex-arbete. Jag har nog aldrig blivit så sågad i hela mitt liv och dessutom framför mina andra kurs kamrater. Jag mår dåligt av det än och känner bara ångest över uppsatsen nu och har totalt tappat självförtroendet. Det jag vill säga är alltså att du inte är ensam äver att känna som du gör. Jag kan inte heller ta kritik och tar åt mig av små grejer egentligen, som även om någon tar bort mig som vän på facebook eller nåt.
    Det är en hård värld vi lever i….Men jag hoppas verkligen att det vänder snart och det kommer det att göra på nåt sätt….ja det måste det ju göra vad annars? Någon mening måste det ju finnas.

    Ta en paus om du känner för det, men du ska veta hur många det är som gillar dig egentligen. Som får ens dagar lite bättre tack vare dig eftersom de bla får bevisat om att de inte är ensam. Att det finns fler som dom.

  3. Det vore så tråkigt om din blogg försvann. Den är ju en av de allra bästa som man kan följa.

  4. Fast du har andra kollegor som följer dig, även om vi inte vågar outa oss! Sluta inte blogga är du snäll 🙂

  5. Daniel Svara

    Tack för era fina ord. Ska inte lägga ner bloggen, menade bara att det känns så från och till.

  6. Hej, tänkte bara säga att jag vet hur det känns. Följer din blogg ända från Finland 😉 kramar!

      • Du hade en rejäl kul iaf. Huruvida du var bra eller inte är svårt att uttala sig om eftersom jag tydligen var en fena på det där med avsugningar vilket resulterade i att du kom innan vi hann till det ”roliga” så att säga.

  7. KUK* ska det ju stå såklart, även om du nog hade kul också 😛

  8. Idag tog jag kontakt med en ny bekantskap, ville vara trevlig o skickade ett sms o frågade hur hon mår. Då fick jag som svar ”Vem är du?” ”Hur fick du tag på mitt nummer?”, jag påminde henne om att hon gett numret till mig vid ett tillfälle. Sedan frågade jag igen hur hon mår, då hon aldrig svarade på det. Och jag fick inget svar. Jaha…
    Senare skrev jag att jag bara ville vara snäll o bad om ursäkt ifall jag störde o då svarade hon ”jag förstår, men ibland blir det bara för mycket”.

    !!! Okej…

    Jag ger upp.

    • Daniel Svara

      Ge inte upp; det låter som att hon var s k ”dum i huvudet”.

      Och du har iaf en pojkvän. 🙂

Skriv ett par väl valda ord vettja!