Kattgryta?

Okej, i natt drömde jag nånting väldigt oroande.

Jag var på besök på en tv-inspelning i skogen, med ett gäng småbarn som tydligen skulle sitta i publiken och verka uppspelta. Programmet gick ut på att Martin Timell och (om minnet inte sviker) Per Morberg skulle lära folk, framför allt barn, att laga lite ovanliga rätter.

Så idag hade de fått för sig att laga kattgryta! Man lade tydligen ner en kattunge i en kokande gryta, och kalasade sedan på alltihopa. Martin Timell hade valt chili con carne, och Morberg en klassisk köttfärssås. Katterna stoppades ner, och kockarna öste grytans innehåll tills de inte syntes längre. En reporter gick runt och frågade barnen vad de tyckte, och en av barnen sa att han kom från Sri Lanka och åt katt senast för en månad sen. Alla skrattade.

Jag skrattade inte. Jag blev vansinnig. Jag ställde mig upp och började skrika. Välte kamerorna och började härja där i skogen. Jag verkade vara den ende som tyckte det var helt sjukt att laga kattgryta. Jag sprang fram till Morberg och skrek ”Du är ju för fan SJUK i HUVUDET, din jävla idiotjävel!”. Han sprang djupare in i skogen, och jag började gräva i grytan för att fiska upp kissekatten. Den jamade och var märkbart grinig för att den hade försökt tillagas. ”Titta! Det BUBBLAR ju för fan i grytan!” skrek jag. Sen gick jag till Timell och räddade katten även där. Men Timell tyckte jag tydligen var ok, för han verkade ångerfull och hade dessutom inte lika hög värme på plattan.

Sen vaknade jag av att Salahuddin var hungrig, och stod och jamade mig i örat.