Idag såg jag en man med självlockigt hår. Jag vet inte vad det är, men jag blir arg när jag ser män med lockigt hår. Såna där jävla krulltottar. De ser ut som förvuxna bebisar. Bofinken är ett exempel. Blir förbannad bara jag ser honom. Jag kan liksom inte hjälpa det. Allt han gör stör mig, troligen pga hans hår. Han ska t.ex alltid vara först ur pendeltåget på morgnarna, så jag har satt det i system att alltid ställa mig ivägen bara för att vara ondsint. Det funkar för mig.
Nåja, dagens krullhåriga typ satt och twittrade på pendeln, och då jag som av en händelse satt snett bakom honom råkade jag se vad han skrev. Eller okej, råkade och råkade. Jag läste helt ogenerat det som stod på den lilla displayen. Jag halvstod i sätet och glodde med öppen mun. Mina ögon scannade texten som om de hela livet väntat på just denna uppgift. Är ni nöjda nu?!
Hursomhelst, det var ett roligt och lite tragiskt twitter-inlägg. Det var så Svensson. Det var som om det var skrivet av Roland från Torsk på Tallinn, som precis lärt sig twittrandets ädla konst och desperat försöker vara hipp. Det var vackert på sitt eget lilla sätt. Såhär stod det:
”Att sätta igång en skön låt i lurarna och låtsas att man är med i en musikvideo gör underverk i en svettig pendeltågsvagn.”
Poesi.
5 kommentarer
haha verkligen en sann poet, jag blir helt rörd.
Hey!!! Don't be hatin'! Plus ge mig mer matlagningsvideos!
Njaaa, det är mest män som är 30+ som jag stör mig på. Så ditt krull är ännu ok. 😀
PS. Du kommenterar för lite! Överväger att skicka in nåt slags skriftligt klagomål.
Jag kommenterar bara när jag blir provocerad och/eller när min matlagningsinspiration tryter. Har ju gått på en diskutabel wernerdiet i 2 år nu baserad på tacos och micrade köttbullar med snabbmakaroner och hallonsylt.
Gissa om Bofinken bloggar om "detdär jävla blockmongot som alltid ställer sig framför mig när jag ska av pendeln!"..