Åttonde lektionen.

Jag kan inte förstå att det är så sinnessjukt mycket folk där! Säkert 60 pers eller nåt, som alla delar på ett halvt café. Det gör så att varje par har ungefär en kvadratmeter att dansa på. Ris till arrangörerna som bryr sig mer om pengar än om att alla deltagare ska få en bra upplevelse. När jag eller min partner dansat in i något annat par för tjugonde gången var jag rätt grinig. Jag tror jag sa ”det är så sjukt ont om plats” till alla tjejer där. Dels för att jag kände så, och dels för att det var allt small talk jag kunde komma på.

Förresten. Jag fick dansa med den hemska människan med jättebenen från förra lektionen, fast som tur var så blev det ett ganska kort pass denna gång. Ibland gör man nämligen bara några steg innan man byter partner. Så jag kom ur det hela med knäna/skrevet i behåll.

Framåt slutet av lektionen så drog de upp tempot igen, och då fick man verkligen upp ett flås. När jag gick därifrån var jag dyngsur, mer eller mindre. Dyngsur, men övertygad om att jag var bäst i Sverige på Lindy hop.

4 kommentarer

  1. @Emsan
    Swing typ. Kallades jitterbugg i Sverige i många år. Har du sett på tv när killen kastar runt tjejen bakom huvudet och mellan benen och allt möjligt? Den dansen är det. 😀

Skriv ett par väl valda ord vettja!